Varje kväll får Matte lappsjuka och längtar så otroligt efter mig.
Och då tittar hon på bilder på mig.
Hon tog en del bilder på mig innan hon åkte.
De flesta var suddiga.
Men det är en speciell slags suddighet.
Den som vanliga kattägare upplever hela tiden.
Att katten kommer för nära kameran.
Så jag vet inte om ni förstår hur stort det är med den här bilden.
Med mig som kommer för nära kameran.
Det är ingen bra bild.
Den är inte vackert.
Men den visar en ny form av nyfikenhet och tillit.
Att komma för nära kameran kan faktiskt vara något av det finaste som finns!

Jag tror att alla vet att jag älskar bollar.
Man kan göra så mycket med en boll.
Dribbla.
Skjuta mål.
Skjuta fel.
Bollar mot Matte.
Gömma bollar.
Tappa bort bollar.
Dränka dem i poolen.
Dränka dem igen.
Tassa iväg dem mitt uppe i något annat bara för att jag kan.
Gosa med en boll.
Eller bara äga den.
Här ser ni hur man är en stolt, kärleksfull och beskyddande boll-ägare!