Så här kan det se ut när Matte sitter på huk på golvet och jag kommer fram för att stryka mig mot hennes högerarm fast hon håller på att fota...
Så såg det ut i alla fall innan Matte stukade svanskotan och åkte iväg.
Imorgon kväll sent kommer hon hem igen.
Jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag ska göra.
Visst är det mysigt att gosa sig mot Matte.
Men hon måste ändå ha sitt straff!
Hon måste fattar att man inte gör så mot mig.
Och hon kommer säkert att tigga om gos.
Vi får se hur länge jag kan stå emot.
Matte kommer hem med en taxi för att skona sin stackars rygg.
Och hon hoppas att taxiföraren kommer att bära upp hennes väska för alla trapporna.
För det fixar inte Matte.
Sedan ska hon ta sig själv långsamt och försiktigt upp för alla trapporna.
Hon hoppas att det kommer att gå bra.
Och ja, det hoppas jag också!
Dessutom hoppas Matte att allt snö har tinat bort vid det här laget.
Hon litar inte på snö och halka längre, konstigt nog...

Några fler suddiga bilder...
Ni vet, när man rullar runt på rygg?
Kör banan-formen och stretchar ordentligt?
Och sedan plötsligen går wild and crazy?
Precis så!

Jag tänkte bara berätta om för er att jag är väldigt modig.
Jag gömmer mig faktiskt inte för kattvakten den här gången.
Kanske under soffbordet men inte under soffan.
Och det hänger inte alls ihop med det pulver som kattvakten ska strö över min mat varje kväll.
Bara så ni vet.
Jag är helt enkelt en modig katt!
Så det så.
Dessutom är det ju jag som äger den här lägenheten!
Och då måste jag ju se till att kattvakten sköter sig...
Inhyrd servicepersonal ska man alltid hålla ett öga på.
Den här bilden tog kattvakten i förmiddags.
Då övervakar jag att hon sköter rengöringen av min låda ordentligt.
Mjau!

Varje kväll får Matte lappsjuka och längtar så otroligt efter mig.
Och då tittar hon på bilder på mig.
Hon tog en del bilder på mig innan hon åkte.
De flesta var suddiga.
Men det är en speciell slags suddighet.
Den som vanliga kattägare upplever hela tiden.
Att katten kommer för nära kameran.
Så jag vet inte om ni förstår hur stort det är med den här bilden.
Med mig som kommer för nära kameran.
Det är ingen bra bild.
Den är inte vackert.
Men den visar en ny form av nyfikenhet och tillit.
Att komma för nära kameran kan faktiskt vara något av det finaste som finns!

Jag tror att alla vet att jag älskar bollar.
Man kan göra så mycket med en boll.
Dribbla.
Skjuta mål.
Skjuta fel.
Bollar mot Matte.
Gömma bollar.
Tappa bort bollar.
Dränka dem i poolen.
Dränka dem igen.
Tassa iväg dem mitt uppe i något annat bara för att jag kan.
Gosa med en boll.
Eller bara äga den.
Här ser ni hur man är en stolt, kärleksfull och beskyddande boll-ägare!

Matte har en bild i sin telefon som hon tycker mycket om.
Där står det något i stil med - oavsett hur många mil som skiljer mellan mig och min katt så är vi alltid bara ett hjärtslag ifrån varandra.
Matte säger att det är precis så det är.
Vi är så sammanlänkade att vi ändå alltid är nära varandra.
Även om Matte nu tillfälligt ligger i en annan säng än sin egen.
Hon vilar i ett annat rum än sitt eget sovrum här hemma.
Hon tittar på en annan inredning och hon har en annan utsikt från fönstret.
Men hon är lika trött och har lika mycket ont som alltid.
Eller ja, just nu har hon ännu mera värk än vanligt på grund av den stukade svanskotan.
Det svenska vinterväder är riktigt livsfarligt!
Jag sätter inte en enda tass på balkongen just nu.
Jag har istället gosat ner mig i mitt täcke och där ämnar jag stanna tills det blir vår och man slipper halka och gör sig illa...
Den här bilden tog Matte för några dagar sedan.

Jag måste bara medge att jag smälte i alla fall i morse.
Jag tycker ju så mycket om Matte!
Så det blev gos-kalas innan hon gav sig iväg.
Jag lyckades uppehålla henne så pass mycket att hon blev lite sen.
Så hon fick bråttom.
Och fick skynda sig.
Varpå hon halkade ute det första hon gjorde, stukade svanskotan och hamnade på rygg som en annan skalbagge.
Hon kom knappt upp heller.
Men inte stannade hon hemma för det.
Så det kan gå när man överger mig...

Någon har packat en väska idag.
Väskan står i hallen.
Någon tror att jag är dum och inte fattar vad det betyder.
Någon trodde att hon kunde få lite gos.
Men jag är sur.
Jag vill inte leka.
Jag vill inte ha godis.
Och jag tänker minsann inte gosa!
Jag till och med fräste...
Ojojoj, jag är sur som en hel citronodling!
Bara så ni vet.
Over and out!