Som ni vet är jag en katt.
En lite ovanlig katt.
På många sätt och vis.
Men även om vi bortser från att jag är en skyggis med posttraumatisk stressyndrom så är jag ovanlig.
Jag är en försiktig katt.
Jag river inte ner saker och jag testar inte tyngdlagen som de flesta andra katter gör.
Däremot älskar jag att experimentera med vatten.
Och sedan jag fick min pool så tycker Matte att det har eskalerat lite.
Nu behöver jag inte bada bollarna i vattenskålen längre.
För även om det redan finns leksaker i poolen så tycker jag att man måste undersöka hur andra saker reagerar när man kastar in dem i vattnet.
Självklart tar jag helst mjuka leksaker till mina experiment.
Sedan undersöker jag om de kan simma, hur de ser ut när de blir blöta och framförallt hur mycket vatten de kan syga i sig.
Idag tyckte dock Matte att det hade gått lite för långt.
Jag förstår inte alls vad hon menar.
Leksaken i fråga var inplastad tills nyligen och väldigt uppskattat.
Häromdagen tog Matte bort plasten för jag hade tuggat så mycket på den.
Hon ville inte att jag skulle få plastbitar i mig.
Då var den inte alls lika roligt längre!
Så den fick bli mitt senaste experiment.
Konstigt nog tyckte Matte att det var värre än mina andra vattentester.
Hon har dock vägrat att förklara varför.
Det måste vara en konstig tvåbeningsgrej.
Titta själv...