Bästa sättet att tigga skinka är så här.

Stora ögon.

Stadig blick på Matte.

Inte röra sig ur fläcken innan man har nått sitt mål.

Så där kör jag varje morgon nuförtiden.

Matte påstår att jag har gjort tiggandet till en livsstil.

Tiggandet som skyggis.

Sen vet jag ju att jag måste ta skinkan ur handen.

Annars blir det ingen skinka.

Det är hårde bud.

Men oftast fuskar jag lite och drar ner skinkbiten med tassen eller klorna på golvet.

Om jag däremot tar den med tungan någon gång ibland då får jag en guldstjärna!

Får ni också guldstjärna av att äta skinka???

Den här musen har jag fått av Saga.
Den piper lite högt lite när som.
Igår kväll låg den i vägen.
När Matte skulle gå till köket.
Hon går ju konstig med sin fot.
Och då snubblade hon och trampade rakt på den.
Gissa om den pep!
Den pep så mycket att både Matte och jag hoppade högt.
Jag vet inte om den har några pip kvar efter denna episod...

Den kanske inte har överlevt?
Bad mouse!

Bad sad mouse...

Jag har fortsatt att fota kylen och frysen.
För där finns mycket om Matte.
Tankar, känslor, sånt som hon skrattar över och sånt hon tycker är viktigt.

Matte ligger mest och halvsover nuförtiden.
Hon blir trött av värktabletterna.
Det är rätt tråkigt.
Men egentligen räcker det att titta på kylskåpet.
För där finns Matte och det som betyder något för henne.
Här får ni en glimt av det.
Vi får nöja oss med det just nu.

Det här är min kompis Saga.

Vi har aldrig träffats på riktigt men hon är en jättefin kompis.

Vi brukar hålla kontakt via Facebook.

Matte och Sagas matte ses däremot ibland.

Matte gillar Saga och Saga gillar Matte också.

Så Matte brukar åka dit för att gosa med Saga.

Och för att larva sig med Sagas matte.

Senast ingick det en stor fotpall, läsk och ett främmande villakvarter.

Roadtrip kallade dom det.

Fattar inte riktigt vad de håller på med men de brukar ha kul.

Senast Matte var där kom det ett stort paket till Saga.

Något inför den stundande flytten.

Självklart var Saga nyfiken och ville undersöka det.

Men det fick hon inte.

Det var husse som hade beställt och då var det tydligen bara husse som fick öppna, enligt leverantören.

Saga blev förstås jamarbesviken.

Det var ju till henne!

Tvåbeningar har så konstiga regler.

Men eftersom den inte fick öppnas så bestämde Saga att det var bäst att hon vaktade paketet.

Hon vaktade jättenoga.

Och det går förstås bäst när man ligger på det.

Det är väl klart?

Hon är ju smart, Saga.

Så där låg hon mycket länge och såg söt ut.

Och som ni förstår så passade Matte på att köra en fotosession med henne.

Saga agerade som en proffsmodell.

Så det finns säkert 20 bilder till...

Men jag kan inte lägga upp alla.

Bara en till!

Fina fina Saga!

Vi älskar dig!!!

I förmiddags höll jag på att dö under soffan.
Nu håller Matte på att dö på soffan.
Tänk vad vi bytte roller inom några timmar...

Det här har varit en av de värsta dagarna i mitt liv.

Jo, jag har varit med om mycket värre.

Men här hos Matte då.

Helt klart värst.

Matte vaknade klockan 7 imorse och bestämde sig för att somna om.

Jag följde hennes exempel.

Har man sovmorgon så har man.

Och hantverkarna skulle komma på torsdag morgon.

Så det var ju lugnt.

Trodde hon.

Då har hon efter över 40 år fortfarande inte fattat att det aldrig går att lita på hantverkare...

Prick klockan 8 ringer det på dörren.

Jag springer in under soffan.

Matte springer till dörren i katt-nattlinne och morgonruffs.

Sen följde det flera timmar av djup stress när två bastanta killar med mörka röster invaderar balkongen.

Med massor med verktyg.

Massor med turer genom lägenheten.

Borrmaskiner som borrar.

Hammare som hammrar.

Dessutom är balkongen överbelamrat av krukväxter och grejer och en hylla och så megastora krukan förstås.

Matte skulle ha gått upp imorgon bitti klockan 7 för att plocka bort det mesta.

Nu fick killarna snällt hjälpa till att bära allt in i vardagsrummet.

Själv satt jag längst in under soffan och trodde att jag skulle dö av räddsla.

Matte hängde ner en filt från soffan så att jag fick en liten koja där nere.

Sen satte hon sig på golvet och pratade med mig med sin lugnaste mjukaste röst.

Den som jag gillar så.

Det hjälpte väl så där.

Som tur var så höll min kompis Saga min tass via Messenger.

Och sen kärleksbombade flera av mina kattkompisar mig via Facebook.

Det var jamarskönt att få det stödet.

Jag visste ju som sagt inte om jag skulle överleva.

Mitt i det hela lämnade Matte mig dessutom i en hel kvart för att någon annan tvåbening hade kris.

Hon skulle åka på semester imorgon och råkade låsa in nyckeln i tvättstugan.

Ingen telefon hade hon med sig heller.

Eftersom Matte är suppleang i styrelsen så fixade hon så att någon ur styrelsen kunde låsa upp tvättstygan.

Samt lugna den stackars hysteriska tvåbening som varken kom in i tvättstugan eller hem till sig.

Men till slut blev det lugnt.

Matte låste ytterdörren och sa att jag kunde komma fram.

Pyttsan!

Jag väntade en bra stund innan jag kom fram.

Och då var det viktigaste att kolla min kära balkong först.

Att den stod kvar typ.

Och att mitt kattgräs och vattenskål och skuggande pallarna stod på sina platser igen.

Sen fick jag en stor bit skinka som jag inte behövde ta ur handen.

Matte gjorde sig till och sa att vi nu minsann har en markis.

Som om jag skulle bry mig!

Puh......

Återhämtningen kommer nog att pågå hela dagen.

Eftersom det inte finns några - eh - adekvata bilder från idag så får ni några från igår kväll, när livet fortfarande var lugnt och skönt.

Skönt att vila på Mattes säng.

Om Matte bara kunde låta bli att fota...

Nä men Matte, läääääääg aaaaaaaaav!!!!!!!!!!

Idag har Matte varit hemma.

Det var skönt.

Fast hon sov mest.

Hon sa att hon behövde ladda batterierna.

Men jag har aldrig sett dessa batterier.

Eller en batteriladdare.

Det kanske finns en dockningsstation i sängen?

Vem vet.........

När Matte väl gick upp så passade jag på att sträcka ut mig på sängen.

Om Matte tillbringar så mycket tid där så måste det vara ett fantastisk ställe.

Suck.....

Rullar runt.

Hittar inga batterier.

Men det är skönt ändå.

Det får duga.