Lugnet har sänkt sig här hemma.
Lugnet som finns i rutiner och vardag.
Jag var lite orolig när Matte kom hem.
Gömde mig under soffan.
Strök runt sängen hela natten.
Skulle Matte stanna hemma nu?
Var allt som vanligt igen?
Nu är allt bra igen.
Förutom Mattes stukade fot.
Och hon kom hem med en ordentlig förkylning också.
Men bortsett från det så är livet så perfekt som det ska vara.
Mattes lugna fina röst.
Skinka ur handen till frukost.
Godis på kvällen när Matte stängt balkongdörren.
Lek och bus.
Och lugna sovstunder när som helst och var som helst.
Vetskapen om att Matte respekterar mig och inte kommer för nära.
Lugnet.
Livet är underbart!