Visst kommer ni ihåg den här buspojken?

Matte är kattvakt hos honom nu igen.

Och jag blir som vanligt både svartsjuk och MISSmodig igen.

Han har då inte den ringaste skam i sin fluffiga kropp!

Kastar sig mot min (min!) Matte i full spinn, doftmarkera hela henne och pussar henne en massa i ansiktet.

Som om han äger henne!

Fattar ni hur upprörande det är?

Dessutom har han hittat på något nytt nu.

När Matte vill gå hem till mig så blockerar han dörren!!!

Han låtsas att han vill gå ut när det är sent och Matte är trött och inte vill springa fram och tillbaka för att se när herren behagar komma in igen.

När hon väl har gått hem till mig vill ju jag att hon stannar hos mig och pratar och leker.

Några rättigheter har man väl som hemmahörande katt?!

Men det verkar inte Rufus förstå.

Han vaktar dörren som en hök och även om Matte kastar godis åt andra hållet så lyckas hon inte ta sig ut.

Han är alldesles för snabb och fast besluten.

Matte måste muta honom med en extra portion blötmat för att komma undan.

På morgonen däremot, när han skulle kunna gå ut en sväng - då vägrar han att sätta minsta lilla tass utanför dörren!

Killar alltså, jag säger då det...

Här vaktar jag att ingen ska komma ut! /Rufus

Så här i juletider är det viktigt med vänskap.

För visst måste det här vara vänskap?

Eller är det bara trassel?