Mjau, jag har tagit en selfie igen.
Den här gången blev den rätt bra, tycker jag.
Något måste man ju göra för att roa sig med när Matte är trött.
Just nu ligger jag på balkongen i kvällssolen.
Det är första gången som jag har lämnat Mattes sida sedan hon kom hem igår.
Jag blir alltid lika klängig efter hennes eftermiddag i katthemmet.
Men det är väl inte så konstigt?
Jag måste ju kompensera för de timmar som jag har gått miste om.
Mjau!

Mjau, idag har det regnat hela dagen.
Trist, tycker jag.
Underbart, tycker Matte.
I alla fall med tanke på växtligheten och grundvattnet.
Matte intervjuade några katter på katthemmet om regnvädret och de flesta kände sig både trötta och förnärmade.
Det är bara att titta på bilderna...
Ni kanske undrar varför jag bloggar mitt i natten?
Matte var så trött när hon kom hem att hon bara tog sina värktabletter och lite mat och sedan gick och la sig.
Hon låg först vaken en timme för att hon hade för mycket värk.
Men sedan sov hon många timmar och vaknade inte förrän mitt i natten.
Nu har vi suttit här och ugglat.
Jag har knaprat torrfoder och Matte har knaprat finnkrisp.
Och snart ska vi gå och lägga oss igen.
Hoppas jag i alla fall.
Mjau!

Mjau, på den här bilden ser man min tatuering fint.
Liksom genomlyst.
Jag tycker att jag är väldigt snygg i min tattoo.
Den symboliserar att jag har ett hem.
Nu finns det naturligtvis katter med tatuering som är hemlösa ändå.
För att de hade ett hem men blev övergivna.
Eller för att tatueringen aldrig registrerades.
Men för mig som är utefödd och uppvuxen kändes det väldigt fint att få en tatuering och därmed en bekräftelse på att jag finns.
Numera får de flesta katter en chip istället.
Det syns inte på en gång som en tatuering men däremot är det lättare att läsa av.
Tatueringar blir ju lite suddiga under årens lopp.
Men när jag var ung och livrädd så brukade man mest använda tatueringar.
Har ni en tatuering eller en chip?
Egentligen borde man ha både och.
Eller kanske man borde tatuera ordet "chip" i örat så att man vet på en gång att man måste ha en chipläsare för att identifiera katten.
Eller kanske en stjärna.
Jag hade gärna haft en stjärna i örat!
För om man älskar sin katt så märker man den.
Visst har jag berättat om när det ringde en kattorganisation till Matte för ca tre eller fyra år sedan?
De hade fångat in en katt med en tatuering som liknade min egen.
Och eftersom den var lite suddig och svårt att tyda helt rätt så ringde de helt enkelt till alla kattägare som hade katter med någon möjlig tolkning för att kolla om katten var hemma eller saknad.
Mig kunde de genast stryka från listan.
Det är fördelen med att vara innekatt.
Och när man har varit hemlös en gång och lämnat detta tuffa liv bakom sig så vill man ofta inte gå ut något mer sedan.
Själv tycker jag mycket om balkongen.
Men mer än så är jag absolut inte intresserad av.
Mjau!

Mjau, igår kväll fick pelargonerna flytta ut på balkongen.
Naturligtvis var jag tvungen att undersöka varenda kruka noggrant.
Det är mycket jobb med tolv krukor.
Och nu är det varmt på balkongen.
För varmt för min smak.
Jag följde ut med Matte i eftermiddags men gick rätt snart in igen när det började bränna på pälsen.
Matte satt ute lite längre.
Hon hade kastat av sig tröjan och leggings och strumpor och satt bara i linne och shorts.
Men efter ett tag var hon också tvungen att gå in igen eftersom det blev för varmt.
Däremot tycker jag om att gå ut på kvällen.
Då sitter jag och spanar medan solen sjunker ner i havet.
Balkongkvällar på sommaren är det bästa som finns.
Då vill jag helst aldrig komma in.
Men oftast kommer jag ändå när Matte säger till.
Jag är ju ändå en snäll flicka.
Det som jag däremot inte gillar är alla helikopter.
I förmiddags var det en som stod still i luften i flera minuter snett ovanför oss.
Och tidigare ikväll kom det en rad med militärhelikopter.
Då rusar jag in och hoppas att de inte ska ta mig...
Mjau!

Mjau, nu när balkongdörren är öppen en bit större delen av dagen så blir det mycket frisk luft.
Och det gör mig hungrig.
Som en varg!
Just nu nöjer jag mig sällan med en halv påse blötmat på morgonen och på kvällen.
Jag vill ha mer.
Igår åt jag en hel påse både på morgonen och på kvällen.
Och ändå tiggde jag om godis också.
Matte påstår att jag kommer bli lika rund som mina bollar om jag tänker fortsätta så.
Men det blir jag inte alls.
För jag har ju ändå en del spring i benen trots mina tolv år.
Visserligen inte lika mycket spring som tidigare.
Men tillräckligt för att hålla mig i form.
Och när jag placerade mig på Mattes bröstkorg härom natten så sov Matte efter ett kort uppvaknande lugnt vidare utan att känna mig där jag låg.
Så jag är inte särskilt tung.
Men så är jag ju också katt.
Och det betyder att jag är purrfekt.
Alltid.
Mjau!

Mjau, imorgon är det morsdag.
Det är alltid lite jobbigt för Mattes del.
Hennes mor gick bort för snart trettio år sedan.
Det som antas ha varit min mor blev infångad tillsammans med mig.
Men hon gick absolut inte ha inne eftersom hon var ännu mer rädd och aggressiv än jag var då.
Och det var inte så lite...
Så hon blev bara kastrerad och vaccinerad och sedan utsläppt igen.
Och där delades våra vägar.
För själv blev jag ju mot alla odds adopterad.
Nu anser jag visserligen inte att Matte är min mor.
Hon är min sambo och partner; hon är tryggheten och min stora kärlek.
Men det är inte hon som har uppfostrat mig.
Jag var redan vuxen och minst två år när jag kom till henne.
Och det är inte bara hon som tar hand om mig utan vi tar hand om varandra.
Jag jobbar ju bland annat hårt som vårdkatt åt Matte.
Men jag älskar historien om hur Matte på något sätt bara visste att jag var hennes katt.
Fast jag verkligen inte sålde in mig när hon kom på besök.
Och hur hon direkt visste att jag skulle heta Mimmi.
Utan att hon ens hade tänkt på ett namn.
Så jag vill höra den vid varje högtid och tillfälle igen.
Och igen.
Och även imorgon.
Även om hon inte är min mamma.
Mjau!

Mjau, häromkvällen hade Matte och jag en dragkamp.
Matte brukar bre ut sin sovtröja på sängen om hon klär på sig för att lämna lägenheten.
När hon kommer hem brukar samma tröja oftast ligga ihopknölad av någon konstig anledning...
Men häromkvällen när vi skulle lägga oss så låg jag redan på sängen och väntade.
Matte ville ha sin tröja.
Men det fick hon inte.
Jag hade nämligen bestämt att det nu var min tröja!
Som så ofta när jag bestämmer något hade Matte svårt att acceptera det.
Hon ville ha tröjan och började dra i den.
Men jag låg kvar på tröjan och höll i den med både tassar och klor.
Och så där höll vi på en bra stund.
Matte hann plockade upp telefonen och fotade mig och min civila olydnad utan att jag gav med mig en enda centimeter.
Hon även skoj-skällde på mig.
Men det hade hon absolut inget för.
Hon fick ändå inte sin tröja.
Jag kan vara extremt envis om jag känner för det.
Ni kan antagligen gissa hur det slutade.
Matte fick ta fram en ny tröja.
Hihihi...
Mjau!

Mjau, idag blev det sängläge för Matte.
Jag beordrade henne dit direkt efter frukost.
Och sedan har jag övervakad att hon inte har gjort något alls.
Förutom att vända på sig någon gång.
Jag kan vara väldigt bestämd om det behövs.
Det kanske syns på bilden.
Marsch i säng, säger blicken här.
Så Matte vågar inte göra annat än att lyda.
Vi får se hur det blir imorgon.
Det borde vara en vilodag till.
Men jag kanske nöjer mig med en halv.
Ifall Matte mutar mig med godis...
Mjau!