Mjau, som alla vet så kan livet kännas lite förvirrande ibland.
Men nu har Matte blivit lite orolig för att jag kanske blir lite dement.
Från att ha varit nästan helt tyst så har jag blivit mycket verbal under de senaste månaderna.
Senast den gångna natten har jag tydligen hållit låda väldigt mycket enligt Matte.
Något hon inte uppskattar när hon vill sova.
Det inträffar oftast när jag har sovit.
Jag vaknar och känner mig förvirrad.
Och så hittar jag inte Matte.
Så då ropar jag på henne.
Om hon är vaken så svarar hon.
Då brukar jag hitta henne efter en stund.
Det är värre när hon sover...
Eller när hon står i duschen och jag blir förvirrad och står i dörren och frågar en massa frågor, som
- vad gör du där bakom draperiet?
- ska du inte komma fram snart?
- varför rinner det en massa vatten?
- är du väldigt blött nu?
- när är du klar?
- kan jag gå på toaletten?
- blir jag inte blöt då?
- kan jag få mat nu?
- godis då?
Och så vidare...
Jag tycker att Matte borde vara glad över att jag efter alla år nu gör min röst hörd.
Jag har trots allt en väldigt mjuk röst och den låter nästan alltid frågande.
Det kan väl inte vara så illa?
Mjau!

Mjau, jag har latat mig ordentligt idag.
Det har varit lite väl mycket senaste tiden.
Först mjauktionen och sedan Mattes ryggskott.
Det var väldigt mycket att ta hand om för lilla mig.
Men så är det också bara jag som kan göra det bra.
Så nu förtjänar jag en ordentlig paus.
Att vila tassarna ett tag.
Så jag har tagit det väldigt lugnt idag.
Förutom de ryck jag fick när jag busade ordentligt.
Lite bus orkar man alltid med.
Och lite extra godis.
Mjau!

Mjau, idag hittade Matte en bild på nätet som hon tyckte var mycket inspirerande.
Den innebär att hon kanske ska ge sig på min toalett och busa lite.
Med en vattenfast penna.
För det kan man ju lika gärna göra hemma.
Namn har hon tydligen ingen brist på.
Jag tror att jag ska låta henne hållas.
I alla fall så länge jag får fortsätta att använda lådan precis som innan.
Sedan får vi se vem eller vilka som kommer att få mest skit...
Och jag tänker inte skvallra.
Hihi...
Vad tycker ni om det?
Mjau!

Mjau, äntligen har Mattes ryggskott blivit lite bättre.
Nu tror hon inte längre att hon ska dö varje gång hon ska resa på sig, fixa min mat eller rensa min låda.
Och äntligen är vinsterna på väg också!
Nu hoppas jag att allt kommer fram innan påsk.
Själv är jag mammig så det förslår.
Matte tog en liten tur till brevlådan och när hon kom tillbaka så hörde hon mig jama redan lång väg.
Hon stannade en stund utanför dörren och lyssnade på hur jag bara fortsatte "gråta" utan uppehåll.
Då hade hon bara varit borta i fem minuter.
Matte är lite orolig nu att jag gör detta varje gång hon lämnar mig.
Jag tycker att hon gärna får oroa sig.
Då kanske hon aldrig lämnar mig.
Man kan ju alltid hoppas...
Mjau!

Mjau, som ni ser så ligger jag och laddar.
Det är en långsam laddning.
För det tar på krafterna att passa upp på Matte hela tiden.
Jag hoppas verkligen att hon snart blir frisk.
Så frisk hon nu kan bli.
Men vi klarar oss bra utan ryggskott.
Så mycket är säkert.
Mjau!

Mjau, eftersom Matte fortfarande inte kan röra sig särskilt mycket så måste hon stanna hemma imorgon.
Det gör mig visserligen glad.
Men det gör henne på dålig humör.
Och det hjälper inte hur mycket jag än pussar på henne.
Så jag drömmer mig tillbaka till den senaste soliga dagen som är över en vecka sedan nu.
Då satt jag ute på balkongen i säkert tjugo minuter.
Och eftersom jag verkligen ville ha sol på pälsen så valde jag att sitta ovanpå min koja istället för att ligga inuti.
Men sedan dess har våren ångrat sig igen så just nu ignorerar jag balkongen.
Ett tag till i alla fall.
Mjau!

Mjau, som vanligt när Matte är sjuk så anstränger jag mig lite extra för att göra allt för henne.
Jag kontrollerar hennes andning, särskilt när hon sover.
Jag pussar henne i tid och otid.
Jag lägger torra blad framför sängen.
Och naturligtvis "leder" jag hennes fötter om hon går upp någon enstaka gång.
Mest ligger hon i sängen och låtsas vara död.
Tror ni att Matte uppskattar mina ansträngningar?
Inte ett dugg.
Hon är otacksamheten personifierar.
Hon muttrar bara åt mig och ibland fräser hon.
Framförallt när jag hjälper henne med att ta ett steg i taget.
Men jag är en tålmodig vårdkatt som har mycket överseende med patienten.
Dessutom tycker jag att det är trevligt att tillbringa nästan all tid i sängen.
Så jag klagar inte.
Mjau!

Mjau, idag fick jag de sista betalningarna.
Eller egentligen får jag den sista imorgon, men den är redan inräknat.
Så Matte fick räkna - för säkerhets skull flera gånger - och sedan fick jag swisha vinstpengarna till Remingtons Kattlya.
4385 kronor blev det!
Inte minst på grund av en stor donation som kom in igår kväll.
Tänk så mycket pengar!
Det känns underbart.
Jag hade egentligen tänkt att vinsterna skulle postas imorgon.
Men på grund av Mattes ryggskott så blir det först på torsdag.
Då har de i alla fall en vecka på sig att komma fram innan påsk.
Annars är det mest jobbigt just nu.
Matte är på ett uruselt humör på grund av värken.
Och vädret är också på dåligt humör och rusar runt och stormar där ute.
Men naturligtvis tar jag väl hand om Matte och kontrollerar att hon andas många gånger per dygn.
Det är ju bäst att vara på den säkra sidan när hon ligger helt platt och orörlig timme efter timme.
Jag älskar ju henne.
Mjau!