livet-enligt-mimmi

Senaste inläggen

Av Mimmi - Lördag 8 sept 21:31


Idag var Matte och jag fullständig osams.
För Matte dristade sig att plocka fram snabeldraken!
Fast ingen av oss gillar den och den har fått vila så mycket i städskåpet att vi liksom har glömt bort den...
Men nu var den tydligen hungrig och ville äta vår stora population av dammråttor.
Jag bestämde mig genast för att emigrera till balkongen.
Snabeldraken är verkligen något av det värsta jag vet.
Matte har också en viss aversion och hon var tvungen att pausa hela tiden och hämta andan.
Efteråt var hon tvungen att ligga och vila i två timmar innan hon ens kunde gå på toa.
Hon säger att det börjar bli dags att få hit någon annan som kan dressera snabeldraken.
Och som springer upp och ner till tvättstugan också.
Det tog drygt två timmar innan Matte spärrade in snabeldraken igen på grund av alla pauser.
Så när hon sa att det gick bra att komma in igen så trodde jag henne inte.
Jag satt kvar på balkongen och surade medan Matte vilade.
Men sedan fick Matte dålig samvete och lockade in mig med godis.
Fast hon av någon konstig anledning tyckte att det var mer synd om henne...
Men ni vet ju hur konstig tvåbeningar är.
Hon hade inte ens ork att klappa mig!
Men nu tycker vi om varandra igen.
Mjau!


ANNONS
Av Mimmi - Fredag 7 sept 15:04


Ni var många som gissade igår. 

Och ni undrade över precis rätt saker. 

För nej, jag ligger inte i Mattes knä och har inga planer på att göra det just nu. 

Även om jag har blivit en riktig gospropp. 

Med andra ord - det var inte jag på bilden! 

Men visst såg det ut precis exakt som jag? 

För att det var en bild på min biologiske son. 

Honom som jag var tvungen att ge bort på en gång eftersom jag var alldeles för sjuk för att jag hade kunnat sköta honom själv. 

Alla andra ungar dog. 


 

Men Viking blev uppfödd med flaskan och klarade sig. 

Han blev omhändertagen och adopterad av fina Angelica som gjorde allt för honom. 

Och fast jag befann mig sedan i samma lägenhet som jourhem som han så var han inte min utan Angelicas son. 

Jag har inte född honom själv, inte diad honom, inte tvättat honom och inte lärt honom något om livet. 

Och det var nog lika bra eftersom jag var fruktansvärt skygg medan han växte upp i total trygghet. 


 

Bilderna ger en liten hint om hur jag antagligen har sett ut som liten. 


 

Fast jag själv levde ute med en mamma som lärde mig att allt i livet är farligt. 


 

Han växte upp till en stilig ung kille och Matte träffade honom när hon kom för att hälsa på mig innan adoptionen. 


 

Han liknade mig väldigt mycket och Matte häpnade alltid när hon såg en bild på honom. 


 

Men så blev han sjuk. 

Allvarlig sjuk. 

Och var tvungen att somna in för några veckor sedan. 

Bara fyra år gammal. 

Matte blev riktigt chockat när hon fick reda på det för några dagar sedan. 

Och nu har vi lite stilla sorg här hemma. 

För även om han aldrig riktigt var min son så har jag ändå burit honom i min mage. 

Han skulle inte ha funnits utan mig. 

Vila i frid fina Viking. 

Tack till Angelica för bilderna. 



ANNONS
Av Mimmi - Torsdag 6 sept 18:14


Mjau, idag tänkte jag testa er. 

Så utan att förklara något idag så ber jag er att titta på bilden och finna ett fel som döljer sig där. 

Jag kommer inte att svara på era kommentarer utan berättar imorgon. 

Få se om någon kan hitta det som är fel? 


 

Av Mimmi - Onsdag 5 sept 15:57


Mjau, igår kväll var jag väldigt sömnig.
Jag höll på att somna flera gånger under kvällsgoset.
Faktiskt var jag så trött att Matte fick smeka min mage med sitt ansikte.
Och dessutom hade jag absolut inget att invända mot massage på frambenen.
Matte påstår att jag är fruktansvärt söt när jag är sömnig.
Men åt andra sidan tycker hon alltid att jag är fruktansvärt söt...
Själv minns jag inte så mycket.
Men det var i alla fall jamarmysig, så mycket kommer jag ihåg.
Mjau!

Av Mimmi - Tisdag 4 sept 16:18


Matte kallade mig för busunge flera gånger igår.
Dels för att jag misstyckte om maten och sopade ut torrfodret på golvet.
Men jag stannade inte där.
Senare upptäckte jag en penna på soffbordet.
Hittills har vi alltid haft en oskriven regel som att allt som ligger på golvet är mina leksaker.
Resten är Mattes saker.
Det har jag respekterat - med några få undantag - i över tre år utan att ifrågasätta.
Men nu skulle pennan ner på golvet!
Det var inte det lättaste eftersom det ligger en duk där och jag fastnade hela tiden med klorna i duken.
Men jag är ju envis och efter flera minuter låg pennan äntligen på golvet.
Och då var den min!
Sen på kvällen kom Matte med ett vattenglas och några avlånga piller till soffbordet.
Jag låg i soffan och väntade på gos.
Matte skulle bara snabbt på toa innan.
Hon såg min blick och försökte säga lite sträng att det var hennes kvällsmedicin och den fick jag inte röra.
När hon kom tillbaka var medicinen borta.
Naturligtvis var jag helt oskyldig.
Men när Matte letade på golvet så hittade hon sin medicin...
Mjau ja, man måste ju uppdatera sin status ibland.
Nu är jag både skyggis, tryggis, snyggis och busunge!
Det ni!!!

Av Mimmi - Måndag 3 sept 15:30


Klart man blir missnöjd när måndagens käk inte kan mäta sig med söndagens menu.
Nä du, Matte.
Jag känner inte för Icas blask när jag fick tonfisk igår.
Toppat med en riktigt stor flyga som kvällssnack.
Jag tänker matvägra!
Så det så.
Och eftersom du råkar befinna dig i köket så får du en liten uppvisning av vad jag tycker.
Vips, där sopade jag ur en full tass-sving med torrfoder på golvet!
(Kan man ju inte göra med blötmaten, då blir man så kladdig om tassarna...)
Och så ställer man sig bredvid blötmaten och låtsas gräva ner den i köksgolvet.
Så där ja!
Sedan stoltserar man därifrån med svansen i vädret.
Där fick du för undermålig service!
Jag återkommer om en stund och förväntar mig både en ursäkt och en uppgradering av matsedeln...

Av Mimmi - Söndag 2 sept 18:58


Mjau, idag ska jag avslöja för er varför jag inte sover hos Matte i sängen.
Bara på andra sidan sängen en stund ibland.
Med en stor kudde emellan oss.
För det första så ligger Matte inte still.
Vilket egentligen redan förklarar allt.
Vem vill ligga bredvid någon som kastar sig än till höger och än till vänster flera gånger under natten?
Man riskerar ju att bli en platt katt...
Men det är inte det värsta.
Matte slåss faktiskt på natten!
Allvarligt.
Jag har själv sett henne under de senaste tre åren viftar med armarna i luften eller dra krampaktigt i täcket.
Sparkar gör hon också ibland.
Matte skyller på att hon drömmar för mycket.
Jag skulle tro att man kan drömma utan att bli våldsam.
När jag somnar i Mattes hand eller bredvid henne på soffan så drömmer jag också ofta.
Men jag rycker bara lite på tassarna eller morrhåren, eller så smaskar jag med tungan.
Vet ni vad Matte gjorde i natt?
Hon flaxade så mycket med vänster armen att den till slut slog med full fart mot nattduksbordet!
Hon välte ut nästan hela vattenglaset och sopade telefonen ner i golvet...
Varpå hon vaknade i två sekunder, rynkade förbluffad pannan, kastade sig åt andra sidan och somnade om.
Fattar ni hur livsfarligt det är?!
Så även om jag nattar henne från min sida av sängen ibland så väntar jag bara på att hon somnar, sedan ser jag till att komma därifrån.
Man vill ju inte gärna riskerar att sätta livet till...
Visserligen sägs det att katter har nio liv.
Men jag tror att jag redan har förbrukat de flesta när jag föddes ute, växte upp ute, lärde klara mig själv ute, blev dräktig, infångad och lyckades smita och samtidigt riva upp ett stort sår över hela magen som gjorde att jag förlorade mina ungar...
Nähä nä, jag ska vara rädd om mitt liv!
Särskilt eftersom det aldrig har varit så underbart som nu.

Förresten ska jag hälsa från muslingen att den har torkat helt och hållet i pälsen och därför har återgått i vanlig tjänst i kväll.
Och ja, den skakar fortfarande när man drar upp den.

Av Mimmi - Lördag 1 sept 15:16


När Matte är riktigt dålig så får hon mycket sympati här hemma.
Efter tre år med hänsyn till mig som extrem skyggis med PTSD och fobi för händer och massvis med tålamod så visar jag precis samma hänsyn och tålamod tillbaka.
Även om jag kanske måste gå hungrig några timmar.
Igår kväll gick jag till och med så långt att jag spydde lite för att visa min djupa empati.
Och precis som vanligt pratade Matte lugnande med mig, hämtade hushållspapper för att torka upp och till sist blött hushållspapper för att ta bort absolut allt.
Jag älskar verkligen när hon gör så.
Så innan hon än kommit upp från golvet hade jag tackat henne redan med flera huvudbuffar.
Brukar ni tackar era tvåbeningar för extra service?
Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om muslingens reaktion.
Att gå och dränka sig hals över huvudet i min vattenskål tycker jag faktiskt är att ta i lite väl mycket...
Som ni kanske ser är det den välnärda vibrerande musen som går att dra upp.
Vi får se om mekanismen har överlevt självmordsförsöket.
Nu behöver den i alla fall ligga på torkan några dagar.
Och jag vill ha nytt vatten, tack!

Presentation


Mjau, jag heter Mimmi och är en före detta hemlös katt som för tre år sen har skaffat egen Matte och lägenhet. Jag avslöjar detaljer ur mitt liv, mina funderingar om Matte och mina försök att förändras från en skygg katt till en trygg katt.

Omröstning

Kan du tänka dig att adoptera en hemlös katt?
 Det har jag redan gjort
 Går och funderar på det
 Kanske
 Nej, jag vill ha en kattunge
 Nej, jag är allergisk
 Nej, jag tycker inte om katter
 Nej, jag kan inte ha husdjur just nu
 Jag vill ha tips på hur man gör

Fråga mig

11 besvarade frågor

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

Följ bloggen

Följ livet-enligt-mimmi med Blogkeen
Följ livet-enligt-mimmi med Bloglovin'

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se