Mjau, nu är det äntligen balkongväder.
Och visst är jag ute.
Men inte lika mycket som jag trodde.
Jag är ute lite korta stunder här och där.
Men mest är jag ute när även Matte är ute.
För jag vill helst vara där hon är.
Och Matte har inte riktigt hängt med.
Det är ju dags att plantera penseer!
Det ser ut helt bedrövligt i lådan där vi brukar ha penseer.
Jag vill att Matte ska plantera penseer så att jag kan gräva upp dem igen.
Lite roligt måste man väl få ha?
Mjau!