Mjau, idag var det en mycket jobbig dag.
Man kan ju tro att nu när balkong-säsongen har börjat så skulle jag kunna ha en trevlig dag ute.
Men nej, så blev det inte alls.
Dels finns det utanför balkongerna ett irriterande motorljud som kommer närmare för varje dag och idag var de nästan framme hos oss.
Matte säger att de tvättar husfasaden med högtryck.
Imorgon kommer de nog hit.
Då kommer jag att dö igen.
Men idag kom det istället en granne som Matte är kattvakt åt ibland.
Och hon hade en borr med sig.
Sedan borrade hon hål på balkongen.
Matte har nämligen tröttnat på att nätet är uppsatt med fästkuddar som lossnar efter ett tag.
Men vet ni hur fruktansvärt det låter när man borrar i betong?
Jag blev så livrädd av ljudet att det inte räckte med att gömma sig i sovrummet.
Jag gjorde så som jag gjorde när vi precis hade flyttat hit och jag var generellt rädd och osäker.
Jag kröp in under kudden i min fluffkoja.
Där tror jag inte någon kan komma åt mig.
Inte ens en betongborr.
Det krävdes lite övertalning från Mattes sida för att få mig att komma fram igen efter de två timmar som det tog.
Matte hade faktiskt garderat sig med öronproppar eftersom hon är så ljudkänslig.
Hon var ju ändå tvungen att vara med där ute och räcka fram saker och sånt.
Efteråt var hon så slut att hon efter lite mat ramlade direkt i säng.
Så ni förstår nog att det var en KATTastrofal dag helt enkelt.
Och jag som trodde att vi skulle fira lite istället.
För ikväll är det faktiskt exakt 6 år sedan jag blev en tryggis på riktigt.
Det var första gången som Matte fick klappa mig!
Det satt ju väldigt långt inne för mig.
Men sedan dess har jag varit hur gosig som helst.
Mjau!