Mjau, idag var det dags igen.
En lugn och stilla förmiddag förvandlades till fasa när fasadtvätten nådde fram till oss.
Plötsligt kom det en skylift som fick mig att stelna till en stirrade staty.
Jag kunde helt enkelt inte röra på mig.
Fasan förlamade mig på något sätt.
Så småningom dök en korg upp med en gubbe i.
Och sedan var det som om det blev ett plötsligt kraftigt skyfall.
Det bröt till slut förtrollningen och jag sprang därifrån.
Som vanligt tog jag min tillflykt till sovrummet.
Och när Matte hade gått hemifrån så somnade jag av ren utmattning.
Jag vaknade inte förrän Matte kom hem igen.
Och jag krävde mycket godis som kompensation för de senaste två dagarna.
Det var nog det minsta som jag kunde begära, eller hur?
Mjau!