Mjau, jag bara fortsätter att busa.
Matte säger visserligen att jag är ungefär medelålders och borde veta bättre.
Tssss...
Det är väl ingen som har dött av att leka?
Jag har till exempel hjälpt Matte med vattenskålen.
Genom att både plocka ur nätet och sedan lägga tillbaka det.
Helt enkelt för att jag kan.
Och ikväll, när Matte inventerade bland garnnystan så snodde jag ett nystan direkt när hon vände ryggen till.
Min djupa kärlek till garnnystan dör aldrig!
Oavsett hur gammal jag blir.
Och även om Matte är grym och håller oss åtskilda nästan jämt...
Hon har ett mycket hårt hjärta och förvägrar mig den stora kärleken i mitt liv.
En egen garnnysta.
Nu vet ni.
Mjau!