Mjau, jag kan berätta att Matte finns igen!
Nästan i alla fall.
Idag har hon varit hos polisen och ansökt om nytt id-kort fast det gamla hade gått ut.
Hon hade plockat med sig en stor hög med papper för att visa att hon finns.
Men polisen var bara intresserad av hennes gamla id-kort, personbevis från skatteverket och hennes färdtjänstkort från Stockholm där det finns bild på.
Och av hennes före detta kollega som fick intyga att det faktiskt verkligen var Matte.
Bra att Matte har bott och jobbat på Gotland tidigare.
Och polisen insåg ju också att Matte helt enkelt saknar släktingar.
Han ställde dock lite kluriga kontrollfrågor för att dubbelkolla att Matte hade koll på det hon borde veta.
Så nu är det bara att vänta lite extra på att kortet ska bli klart och sedan är Matte helt legalt igen.
Skönt att veta...
När hon kom hem kröp vi ner i sängen, gosade och sov sedan några timmar.
Det tar ju på krafterna att bevisa att man är sig själv liksom...
Och jag känner mig mycket lättat.
Tänk om de hade kommit fram till att Matte inte fanns?
Jag måste ju ha min Matte!
Tur att polisen var smart och snäll.
Mjau!