Mjau, det här är bara helt otroligt!
Matte gick in i mig för en stund sedan.
Ena dagen dillar hon om min stora rumpa och nästa dag ser hon varken den eller resten av mig!!!
Klantig så det förslår...
Hon skyller naturligtvis ifrån sig.
Det gör tvåbeningar alltid.
Till exempel hävdar hon att det var halvmörk i hallen där jag satt.
Hon kom ifrån köket som var enda rummet med tänt lampa just då.
Och så påstår hon att hon inte kan se i mörkret!
Har ni hört något så löjligt?
Jag kan ju se i mörkret och jag är bara en liten katt.
Dessutom ifrågasatte hon varför jag var tvungen att sitta där i hallen.
Och precis på den lilla biten mellan köksdörren, vardagsrumsdörren och sovrumsdörren.
Jag menar - hallå, det är min lägenhet och jag sitter precis där jag vill!
Matte får skaffa pannlampa eller nåt.
Eller se sig för!
Hur svårt kan det vara liksom?
Morrr...
Och så får ni ännu en bild på mig och min fina filt.
Matte säger att ni kanske har tröttnat på motivet men det tror jag inte alls på.
Så det så!