Mjau, Matte får så konstiga idéer ibland.
Hon tycker att jag ser ut som ett påskägg på bilden nedan.
Så hon målade mig randig.
Bara så där.
Utan att fråga.
På annandag påsk dessutom.
När det var sista dagen med Rufus.
När man precis har börjat slappna av.
Ja, ni fattar, eller hur?
Så kattsiken förnedrande!
Jag måste nog genast be min kattvokat att skriva ett brev med en erinran till henne.
Som servicepersonal kan man inte bete sig hur som helst.
Det borde hon vara medveten om, kan man tycka.
Och mera godis.
Alltid mera godis!!!

Mjau, Matte är som vanligt helt hopplöst och hon hade inte fixat minsta lilla påskägg till mig.
Hon säger att jag är så bortskämd redan...
Tur då att min gode vän Smiley skickade ett stort blått fyrkantigt påskägg till mig!
Hemsktjänsten hämtade det i torsdags men Matte öppnade inte det förrän idag.
Hon var för trött helt enkelt.
Alltså fattar ni?
För trött för att öppna MITT påskägg!
Jag tror verkligen att jag behöver anlita en kattvokat snart...
Men oj så mycket fint jag fick av Smiley!
En äggformad boll lade jag direkt beslag på.
Sedan klippte Matte loss igelkotten och det visade sig att den låter lika högt som lille Cirrrp!!!
Matte påstår att hon aldrig har hört en igelkott låta så där högt.
Men vem bryr sig?
Det är kul!
Och särskilt när Matte ska sova...
Dessutom fanns det naturligtvis godis i mitt påskägg.
Till och med Matte fick sina favoritpåskägg.
Det går åt en hel del godis just nu här hemma när Matte är kattvakt.
Dels behöver hon choklad för att orka springa över till Rufus hela tiden.
Och jag kräver som vanligt dubbla godisransoner när Matte är kattvakt.
Det är ju inte mer än rimligt, eller hur?
Matte har börjat lägga godisbitar i min trälåda innan hon går till Rufus.
Det är himla kul att plocka ut dem därifrån genom något hål.
Ännu roligare än bollar!
Men nu har jag inte längre tid att blogga.
Nu måste jag leka!
Vi hörs imorgon.

Mjau, eftersom Matte ska fira lite påsk idag och antagligen kommer vara helt död efteråt så tänkte jag passa på att önskar alla mina fina bloggläsare en Glad Påsk!
Förresten körde vi nästan en timmes maggos i natt igen.
Början på en ny vana?
Man ska ju ha goda vanor så varför inte.

I natt, när Matte återigen inte kunde sova på grund av fullmånen, körde vi megamaggos.
Jag låg med huvudet i Mattes armhåla och Matte fick klappa min mage i över en timme!
Jag var så där lealös som man kan bli när något är riktigt skönt.
Frambenen utsträckta över huvudet större delen av tiden.
Tänk så mysigt man kan ha det!
Rufus däremot visar väldigt gärna magen men stackars den som rör honom där...
Då är han inte nådig.
Och inte ett dugg gosigt!
Så här är två magar.
Den ena får man klappa och den andra inte.
Gissa vilken mage Matte gillar bäst?

Mjau, Rufus här.
Vi kom aldrig hela vägen till blåkulla.
Mimmi skyller på mig för att jag är... hm... lite runt liksom.
Hon säger att kvasten fick slagsida och vi fick nödlanda.
Jag vet inte riktigt.
Men jag fattar inte varför vi skulle dit överhuvudtaget.
Hemma finns det mat och godis.
Och så kan man ligga i Mimmis mattes knä och mysa.
Mycket bättre än att balansera på en kvastskaft ju!
Så här ligger jag med hela min tyngd och mår så gott.
Jag tänker inte flytta på mig innan jag blir nerkastat.
När det händer?
Jo, när Mimmi sänder telepatiska meddelanden om att hennes Matte måste komma hem.
Hoppas att det dröjer lääänge än!
Mjau på er.

Mjau, livet blir inte roligare just nu.
Matte är kattvakt till Rufus igen och ni vet ju vad det betyder...
Ikväll låg han i 1,5 timmar i Mattes knä och spann och ville ha gos.
Och inte ville han resa sig sedan när Matte ville gå hem till mig!
Matte var tvungen att mer eller mindre kasta av honom.
Typiskt Rufus det.
Själv sitter jag framför Matte här och surar.
Jag vill leka men Matte är trött.
Tycker ni att det är acceptabelt?
Hon byter i alla fall om innan hon går dit och när hon kommer hem.
Så jag slipper den där Rufus-doften...
Man får väl vara glad för det lilla.
Jag har ju bara gosat med Matte en timme i natt, en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen efter vår eftermiddagslur.
Så jag leder just nu 2 - 1.
Och det blir mer gos nu i soffan och sedan i sängen!
Mjau, jag ska minsann ha minst dubbelt så mycket av gos och uppmärksamhet som Rufus får.
Så det så.

Morrr...
Idag blev jag arg!
Eller egentligen blev jag skrämd, men det vill jag naturligtvis inte medge.
Så jag låtsas att jag är arg istället.
Idag kom nämligen måsarna.
De som häckar på gården och för ett himla liv ända fram tills ungarna nästan är vuxna...
Så irriterande!
Och när de flyger runt, runt är det lite skrämmande.
Men när solen skiner och de flyger nära över balkongen så blir det fruktansvärt stora skuggor och det är faktiskt riktigt läskigt!
Jag satt precis innanför dörren när det bara blev för mycket idag.
Jag skrek så Matte trodde att jag höll på att dö.
Och visst skulle jag väl dö om jag blev måsmat?
De är ju minst lika stora som jag.
Matte påstår visserligen att de aldrig skulle drömma om att ta sig ner på en balkong som är innätat på sidorna, men jag vet inte.
När de får syn på mig, som ju är en riktig läckerbit så vet man inte vad de kan ta sig till...
Matte försökte trösta mig.
Klappad mig lugnande över ryggen och bekräftade att måsar är väldigt dumma och hänsynslösa djur.
Men det räckte inte.
Jag skällde något otroligt på måsarna.
Så där satt vi en bra stund, Matte och jag.
Hon klappade och pratade och jag skällde.
Matte säger att hon aldrig tidigare har hört mig skälla.
Det lät lite som när jag flirtar och härmar fjäderkotletterna ute.
Men mycket högre och riktigt arg och upprörd!
Jag stirrade ut ur den öppna balkongdörren och skällde allt jag orkade.
Sedan gick jag och lade mig i tryggheten på sängen.
Matte sa att det var väldigt fint väder men det brydde jag mig inte om.
Jag som brukar älska balkongen!
Har jag blivit så trygg nu att jag blir rädd för allt utanför mitt lilla paradis?
Jag går nog ut en annan dag.
Mjau!

Mjau, idag var hemsktjänsten här igen och vallade snabeldraken.
Visst är det ett bra namn jag kom på?
Jag tycker ju att det är hemsk när det ringer på dörren och främmande människor kommer in.
Även om jag ligger kvar på sängen om Matte stänger sovrumsdörren innan.
Men jag vill definitivt inte hälsa på dem och jag tycker att de stör min tillvaro två gånger i veckan.
Matte säger att det är bra att de städer och diskar och lagar mat.
Dessutom är det ju dom som hämtar fynden till auktioner på posten och också dom som postar det som ni vinner.
Men helst skulle Matte naturligtvis klara sig själv och göra allt detta på sitt sätt.
Förresten märks det att Matte får en massa lagat mat igen.
Hon har växt lite på bredden...
Vi har inte haft någon våg sedan förra sommaren och då var Matte fortfarande smal.
Men så slarvade hon med maten också.
Nu kände Matte att hon ville ha lite koll och köpte en ny våg.
Hon blev lite konstigt, stirrade på displayen och sa "himmel och pannkaka"!
Då blev jag naturligtvis nyfiken.
Men jag vågade inte ställa mig på vågen.
Jag undrar vad den skulle säga då?
Kyckling och tonfisk, kanske?
Eller mycket godis men också mycket spring i benen...
Och jag som trodde att en våg visar siffror.
Men Matte säger att man inte ska hänga upp sig på siffror.
Hon har då ingen aning!
Jag tycker att det är ytterst viktigt att ha koll på hur många fjäderkotletter som närmar sig balkongen och hur många skällisar som är ute på promenad.
Men jag är glad att jag inte fick en siffra på hur mycket jag väger.
Inte för att jag är tjock, men det är Matte inte heller.
Vi har lite trivselvikt helt enkelt.
Så det så.