Måste ju säga att jag är lite putt på Matte.
Då är hon äntligen hemma, men vad gör hon?
Det är ett fasligt springande till Rufus och vikarien. Inte bara igår utan även idag.
Knappt att hon kommit hem från sin mini-semester så är hon otrogen igen.
Har hon inte lärt sig första budordet för kattslavar än?
Du ska inte ha andra katter jämte mig!
Jag måste nog ha ett allvarligt jam med henne.
Hon kan liksom aldrig håller sig till reglerna.
Jag menar - hur kul är det på en skala när hon luktar Rufus?
Minus 10?
Jag känner mig trampad på svansen, bildligt sett...
Nä du Matte, så här kan vi inte ha det!

Jag är så otroligt nöjd över att Matte är hemma igen!
Visserligen höll jag henne på halster en stund.
Det tog trekvart innan jag klöste på soffan, kastade mig på rygg och rullade runt.
Och det tog nästan ett dygn innan jag lekte MED henne och inte bara själv...
Jag har inte tagit godis ur handen.
Inte har Matte fått något besök i sängen heller.
Men när jag såg att hon var vaken i morse så la jag mig under huvudändan på sängen för en aning närhet.
Och självklart pratade Matte med mig då, vilket jag hade räknat ut.
Förresten - finns det något finare än ens mattes röst?
Skulle inte tro det.
Så nu är livet bra igen!
Även om Matte försvann en lång stund över till Rufus och vikarien.
Det var väl onödig?
Hon luktade Rufus lång väg.
Och vikarien skvallrade om att jag bara hade gömt mig under soffan...
Men hon hade gett mig mycket godis i alla fall, så som Matte hade beordrad.
Hon la de i en kartong som är mycket klurigare än en äggkartong så jag fick jobba för att få fram dem.
Det tyckte Matte var en bra semesteraktivitet...
Och naturligtvis hade jag hunnit med lite bus också, som vanligt när Matte överger mig.
Jag hade rivit ner några saker från hyllan under soffbordet.
En klassiker som jag oftast tar till i i sådana lägen.
Men som sagt - nu är allt bra igen!

Matte är på väg hem.
Hon har varit på väg i några timmar.
Hon säger att hon är hemma klockan 21.
Eller lite senare.
Det beror på hur fort hon kan springa vid byte.
Och hur lång tid det tar att få upp resväskan för hela långa backen och hela långa trappan.
Jag tycker att hon ska skynda sig jamarmycket!
Men jag har ett dilemma.
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta Matte.
Ska jag bli glad?
Ska jag surar?
Ska jag ignorera henne?
Jag behöver verkligen några kattiga råd!
Hur gör ni när er förrymda servicepersonal återvänder?
Jag har svårt att bestämma mig för en strategi.
Visst blir jag ju glad, men hon måste väl få känna också att hon har svikit mig.
Så kom igen, alla skyggisar och tryggisar.
Hur gör man på bästa sätt?

Till min stora glädje kan jag meddela att Matte är upphittad.
Hon ska återbördas till mig imorgon kväll.
Mjau, vad nöjd jag är!
Matte försökte visserligen dölja sin identitet bakom blåspeglande solglasögon som ni kanske har sett på Facebook.
Men det var just Facebook som avslöjade henne.
Hon postade nämligen en massa inlägg på vår gemensamma Facebookkonto...
Och nu vet jag även vem havet är.
Den ser ut lite som min trasmatta i stora veck, fast mycket större.
Och dessutom blött!
Usch!!!
Men annars verkar den skojigt där den vaggar fram och tillbaka och kastar små vågor upp på stranden.
Jag skulle nog försöka slå till vågorna med tassen.
Det skulle vara kul...
Men jag går ju inte gärna hemifrån så det blir nog ingenting.
Men när Matte kommer hem så är i alla fall ordningen återställd och livet är som vanligt igen.
Så om ca 24 timmar blir det ordning på torpet!
Eller ja, på tredje våningen då.
Vill ni titta på havet?
Klart ni vill!

Detta är en efterlysning!
Jag efterlyser min förymda servicepersonal som tog olovlig semester.
Sånt är förbjudet som ni säkert vet!
Hon sågs senast igår tidigt på morgonen.
Hon var klädd i en ljus jacka och gympaskor med inlägg i.
Antagligen bär hon på en resväska.
Den försvann i alla fall samtidigt.
Hon var ute efter att hälsa på havet.
Vem är havet?
Var bor han?
Hur ser han ut?
Jag har ingen aning!
Men ni kanske kan hjälpa mig?
Hon pratar alltid om havet i lyriska ordalag.
De kanske har en hemlig affär?
Om ni ser henne så får ni genast skicka ett kattogram till mig.
Min adress: c/o Matte, balkongen på tredje våningen, gården med en hög tall med fiskmåsebo i.
Och säg till henne att hon ska komma hem genast!
Hon är saknad av mig.
Ja, även om jag inte visar det jämt...
Hon har inte bett om lov att ta semester (och jag hade det ändå aldrig godkänt).
Och även om hon har engagerad en vikarie innan hon försvann så är det inte alls samma serviceanda.
Jag önskar bemanning dygnet runt i möjligaste mån.
Så ni förstår säkert att det är mycket viktigt och brådskande ärende!
För att underlätta identifiering bifogar jag en bild på min servicepersonal, skelande i telefonen när hon fotar via en spegel.
Bara det kanske röjar henne.
Hon gillar nämligen inte att vara med på bild.
Alla brukar känna igen henne på håret...
Tack för hjälpen.

Jag lyckades nästan i morse!
Men tyvärr bara nästan...
Matte gick ju upp klockan jättetidigt och en liten stund innan hon skulle åka gick hon ner med soppåsen.
Hon tog inte med sig nyckeln eftersom hon inte låste dörren.
Eftersom Matte inte hade sovit så mycket så noterade hon inte att hon var tvungen att låsa upp porten.
Men när hon skulle in igen - då fattade hon minsann!
Hon kom inte in...
Hon hade varken nyckeln eller telefonen med sig.
Och som sagt, det var mycket tidigt.
Så medans jag satt i hallen bredvid väskan och höll tummarna fick Matte total panik.
Hon sprang längs huslängan och kollade på alla fönster för att se om någon kanske var vaken.
Det lös i ett badrumsfönster men det var på tredje våningen...
Men efter några minuter inträffade (tyvärr) ett mirakel.
En granne längre bort kom ut och gick till sin bil.
Så Matte rusade dit.
Jaha ja.
Där gick den där chansen om intet...
Matte sprang upp, greppade väskan, luftpussade mig och fick sedan jogga till sista nattbussen som bara går en gång i timmen.
Kvar satt jag och kände mig snopet.
Jag hade nästan saboterat Mattes avresa.
Men bara nästan.
Men jag har lärt mig att man lyckas med mycket när man sitter i hallen och ser anklagande ut.
Nu borde Matte väl ändå lärt sig läxan att det inte blir bra när hon åker ifrån mig!
J***a granne bara som dök upp i fel moment.
Men det är bara att gilla läget.
Och läget är tråkigt.
Väldigt tråkigt!
Tänk att man kan sakna sin rymningsbenägen servicepersonal så mycket...
Bäst att sova bort tiden.

Idag är jag sur.
För idag har Matte städat.
Så jag vet exakt vad som kommer att hända imorgon.
Jag försökte till och med att matvägra men blev för hungrig för en liten stund sedan...
Men nu fortsätter jag att sura.
Igår kväll försökte jag att övertyga Matte att stanna hemma.
Jag körde hela registret med att äta en massa små godisbitar ur handen.
Jag vek ihop mattan på ett konstfullt sätt med leksaker i varje veck.
Och jag nattade Matte.
Tror ni att det hjälpte?
Näää...
Matte är hemsk!
Jag har gett upp hoppet.
Visst är det synd om mig?
Jag kommer aldrig att förlåta henne!
Men jag kan i alla fall säga att jag försökte...

Matte tror inte att jag fattar.
Men jag är inte dum.
Jag har redan dragit mina slutsatser.
Det där sammanhanget mellan resväskan och att bli lämnat.
Om så bara för en viss tid.
Så jag är både ledsen och misstänksam.
Matte säger att det bara handlar om tre nätter.
Det spelar ingen roll.
När hon är bortrest så känns varje dag som en evighet.
Matte säger att min snälla kattvakt kommer som vanligt.
Men jag vill inte!
Tre nätter är tre för mycket.
Jag kräver ensamrätt på min Matte!!!
Det enda som är bra är att hon inte har städat än.
Hon städer alltid innan hon åker.
Så än så länge kan hon inte åka.
Men jag känner ju att något är på gång.
*morrhårsdarr*.........
Snart.
Mjaaaaaaaaauuuuuuuuu....!!!!!!!!