Mjau, idag har det varit en riktigt näää-dag.
Vi vaknade tidigare än vi ville av samma personer som har hållit på med någon renovering i lägenheten bredvid under hela veckan.
Det låter fruktansvärt mycket och både Matte och jag har väldigt svårt för allt oväsen.
Vi har varit extra trötta hela veckan.
Dessutom var det lite för kallt i lägenheten så vi kände oss lite småfrusna.
Och Matte hade mycket värk.
Men det gick inte att ligga och sova extra i sovrummet heller eftersom där låter det som mest.
Men ja, vi har i alla fall varandra.
Mjau!

Mjau, jag hade lite tråkigt igår när Matte var på katthemmet.
Först åt jag upp all mat, både blötmat och torrfoder.
Men eftersom Matte fortfarande var borta så var jag ju tvungen att hitta på något annat.
Jag hoppade upp i sängen och funderade på en tupplur.
Men sedan föll mina ögon på sängbordet.
Där fanns det lite saker att tassa till...
Det var faktiskt riktigt roligt och jag lekte en bra stund.
Sedan tog jag en tupplur.
Som ni kanske läste om igår så kom Matte hem och var väldigt trött och hade väldigt ont.
Jag var tvungen att ta mitt ansvar som vårdkatt och se till att hon kom i säng tidigt.
Väl där brukar Matte sätta på sig läppbalsam.
Men - den var borta!
Matte fattade genast misstankar och tittade strängt mot mig.
Hon tyckte inte alls att det var roligt.
Hon famlade lite med handen under sängen men hittade inget.
Så hon gick upp och letade efter en ny läppbalsam.
Den luktade lite annorlunda och då var jag naturligtvis tvungen att inspektera hennes läppar mycket noggrant.
Så här långt hade Matte varit lite smått irriterad.
Men sedan skulle hon göra det sista hon gör på kvällen - sätta in öronproppar.
Då upptäckte hon att även dessa saknades.
Nu blev hon faktiskt lite sur.
Hon hämtade en ficklampa och knäböjde trots sitt onda knä framför sängen för att leta reda på dem.
Och ja, naturligtvis låg de längst in under sängen i sin lilla plastlåda, tillsammans med läppbalsam...
Nu började Matte att fiska med en flugsmällare.
Hon ville absolut ha sina öronproppar.
Till slut fick hon fram dem.
Både de, flugsmällan och Matte var rätt så dammiga efter detta.
Läppbalsam ligger dock kvar där under sängen.
Den rullar ju så fint så det är nästan omöjligt att få tag i.
Naturligtvis hade jag tittat på det hela med mycket intresse.
Matte lade sig till slut för tredje gången och talade om för mig att hennes saker minsann inte är leksaker och att det inte var ett dugg roligt.
Tssss...
Jag tycker definitivt att det var roligt.
Och så får Matte väl skylla sig själv om hon lämnar mig ensam hemma, eller hur?
Mjau!

Mjau, idag var det snöstorm igen.
I måndags kom den norrifrån.
Idag kommer den söderifrån.
Jag hade hoppats på att det skulle hindra Matte från att åka till katthemmet.
Men tyvärr hade det inte börjat snöa när Matte skulle dit och då trodde hon att det var lugnt.
Däremot snöade och stormade det för fullt när hon skulle hem.
Naturligtvis var färdtjänsten mycket försenad.
Men när den äntligen skulle dyka upp så gjorde den inte det i alla fall.
Det var nämligen en rullstolsbuss och den klarade inte att komma upp i backen till katthemmet i detta väder.
Så Matte var tvungen att ta sig ner till stora vägen genom snöyran.
Hon tog kryckan i ett fast grepp och så stapplade hon de ca 200 meter genom snödrivorna.
Man kan nog lugnt konstatera att hennes ben inte alls tyckte om den ansträngning.
Så nu har hon så ont att hon knappt kan röra sig.
Men hon har lovat att stanna hemma nästa gång det är snöstorm.
Det är i alla fall något.
Mjau!

Mjau, idag har Matte kastat sig över nästa pussel.
Det var också 500 bitar.
Fem timmar tog det för henne.
Så hon klarar hundra bitar i timmen.
Ungefär.
När det är en bra dag.
Och efter flera månader utan att lägga ett enda pussel så är Matte lite på hugget.
Dessutom var det enda soliga dagen.
Hur som helst så tänkte jag att kanske någon mer vill lägga den här?
Vill ni att den dyker upp i nästa mjauktion?
Ni kan väl säga vad ni tycker.
Mjau!

Mjau, det är snöstorm ute.
På balkongen är det en stor snödriva.
Och det drar kallt in från fönstren.
Så vi har redan krupit ner i sängen.
Jag testade hållbarheten på den förhållandevis nya mattan idag och spydde på den.
Det gick rätt bra att torka bort enligt Matte.
Så med andra ord - det kan jag göra om.
Imorgon ska jag ut på balkongen och bygga en snökatt.
Eller gräva en grotta.
Eller så stannar jag inne och håller mig varm.
Vi får se.
Mjau!

Mjau, när jag ser ut så här så brukar Matte säger att jag har en räv bakom örat.
Jag har ingen aning om vad hon menar med det.
Inte heller vet jag varför hon alltid täcker över sitt pussel på kvällen.
Som om jag skulle vilja hjälpa henne med ett pussel...
Eller varför vissa krukväxter får papperskragar.
Och hennes stickning ligger alltid i en tygpåse.
Matte slarvade faktiskt lite med just det sista för inte alls länge sedan.
Eftersom jag inte hade visat intresse för hennes garn på länge.
Men så hade jag lite tråkigt en natt.
Eller kanske lite för mycket energi.
Eller en räv bakom örat?
Stickningen blev så ramponerad att Matte måste börja om från början nu...
Men det var faktiskt inte mitt fel.
Det var den där räven.
Så det så.
Mjau!

Mjau, eftersom det var soligt i veckan så kunde Matte bara inte låta bli att starta årets första pussel.
Egentligen är det lite tidigt eftersom dagarna inte är så långa och ofta saknar ordentligt med ljus.
Men på grund av solen gick det fint ändå och idag blev det klart.
Så var det också bara 500 bitar.
Men nu är Matte väldigt sugen på att fortsätta pussla.
Det blir alltid så när hon väl börjar.
Jag har visserligen satt mina tassar på pusslet och ville vara med, men då höjde Matte ögonbrynen och frågade vad jag höll på med.
Så jag nöjde mig med att kasta ner en bit på golvet.
Sedan gick jag därifrån med svansen i vädret.
Mjau!

Mjau, jag vet inte om ni kommer ihåg Rufus.
Vår granne i Stockholm som Matte var kattvakt åt ibland.
Och Rufus matte var kattvakt åt mig ibland.
Jag var alltid väldigt avundsjuk på Rufus eftersom Matte stannade så länge hos honom varje dag och gosade i en hel evighet.
Rufus var mycket duktig på att charma Matte så att hon skulle stanna längre.
Och oftast så vägrade han att hoppa ner från hennes knä för att hålla henne kvar.
De senaste åren blev han bekväm och ville inte längre gå ut.
Han var flera år äldre än mig.
Idag har han vandrat över regnbågsbron.
Vi tänker på honom.
Vila i frid, Rufus.
Mjau!