Mjau, idag plockade Matte bort julen.
Inte belysningen, det sitter fortfarande en stjärna i fönstret istället för en lampa.
Men resten.
Inklusive min tomte.
Tomten som Matte nåltovade vågade jag aldrig dansa med.
Däremot dansade jag en del med den här lilla tjejen som egentligen är tänkt som granprydnad.
Matte hittade henne i mitten på december och klippte bort snöret och så fick jag leka med henne.
Det var helt godkänd.
Även om jag tycker bättre om mina tomtar som valde att ta ett sabbatsår i något gömställe.
Och nu har det mesta av julen dansat ut.
Och jag får klara mig utan tomtedans i elva månader.
Usch, så synd det är om mig.
Mjau!

Mjau, då har vi ett nytt år då.
Men det enda som är nytt är väl den sista siffran.
En fyra istället för en trea.
Sånt som bara tvåbeningarna bryr sig om.
Enda gången jag bryr mig om skillnaden mellan tre och fyra är när det gäller antalet godis jag får...
Det var för kallt på balkongen både igår och idag.
Ingen skillnad alls.
Matte kom i alla fall ihåg att tina räkorna igår.
Det var gott.
Det skulle jag kunna äta varje dag det här året.
Men det får jag tydligen inte.
Inte i år heller.
Så detta år är inte ett dugg bättre.
Mjau!

Mjau, Matte och jag vill önska er alla ett gott nytt år!
Men framförallt en lugn natt.
Här ligger det räkor på tining.
Mjau!

Mjau, imorgon är det den kvällen på året som i stort sett alla djur avskyr.
Nyårsafton.
Det brukar innebära fyrverkerier och i värsta fall inte bara sent på kvällen utan hela dagen innan och även dagen efter.
Eller under en ännu längre tidsperiod.
Så var det alltid när vi bodde i Stockholm.
Ett fruktansvärt oväsen som skrämde nästan livet ur mig.
Jag brukade alltid få panik, sprang förtvivlad mellan vardagsrummet och sovrummet och letade förgäves efter skydd.
Men eftersom vi hade fönster åt båda hållen så hjälpte det inte ett dugg.
Till slut stannade jag kvar under sängen och skakade.
Matte brukade ligga på mage bredvid sängen och prata lugnande med mig.
Ändå vägrade jag komma fram igen förrän flera timmar efter att det slutligen blev tyst.
Det är hemska minnen.
Numera är det inte alls lika farligt.
Det är rätt lugnt i området vi bor i - i alla fall under vinterhalvåret - och förutom några enstaka smällar låter det bara lite runt tolvslaget.
Och vid detta laget har vi dragit oss tillbaka till sovrummet som inte har fönster utåt.
Då hörs fyrverkerierna bara dämpade.
Det kan jag leva med.
Jag hoppas att ni också får en lugn kväll imorgon.
Utan någon panik.
Och ni som funderar på att köpa fyrverkerier - varför inte ge pengarna istället till ett katthem eller någon valfri djurrättsorganisation?
Det kommer kännas mycket bättre och räcker mycket längre än bara några minuter.
Mjau!

Mjau, jag hoppas att ni fortsätter att träna efter mina instruktioner.
Själv har jag lekt med bollar idag.
Och busat med Matte.
Jag brukar få lite extra mycket energi när jag har ätit något smaskigt och då går jag bananas.
Rusa runt och skjuta bollar på Matte till exempel.
Det är alltid kul.
Dessutom måste Matte kasta tillbaka bollarna då.
Det är ett bra knep när hon är seg.
Och just nu är hon extra trött.
Då försöker jag att aktivera henne lite.
Dessutom hjälper jag henne att träna balansen varje dag genom att få henne att snubbla över mig...
Vad brukar ni göra för att aktivera era tvåbeningar?
Mjau!

Mjau, så här mellan alla helgdagar med god mat och en del godis kan det vara bra att komma ihåg att träna lite.
Här kommer lite träningstips som man enkelt kan utföra mot ett klösträd eller klöstunna.
Men naturligtvis går det lika bra med till exempel en fåtölj...
Dra dig upp och ner med en tass i taget.
Kom ihåg att förankra klorna ordentligt.
Byt tass emellan åt.
Använd sedan både framtassarna samtidigt som du reglerar trycket med baktassarna.
Växla mellan att böja ryggen uppåt, neråt eller rakt upp.
Upprepa så länge som det känns roligt.
Passa på att vässa klorna samtidigt.
Efter detta träningspass kan du med gott samvete äta några godbitar till och sedan ta en tupplur på sisådär 5 timmar.
Minst.
Mjau!

Mjau, inte alla katter på katthemmet är glada över att träffa Matte.
I alla fall inte i början.
Och vissa dagar känns det mest som om hon bara blir fräst åt.
Idag talade hon faktiskt om för två katter att hon hade fattat poängen i deras utsagor, att de inte behövde upprepa sig hela tiden och att de faktiskt kunde sluta morra/fräsa eftersom hon är helt ofarlig och bara sitter/står nära och pratar och delar ut godis.
Båda två blev lite ställda och tystnade.
Hon sa det väldigt snällt faktiskt, så hon skrämde dem inte.
I samma ton som alltid när hon pratar med dem.
Lilla fröken på bilden nedan ser inte särskilt glad ut.
Men efter ett tag åkte öronen upp.
Och när Matte sa hejdå till henne så gäspade hon stort och vände sedan ryggen till och stretchade.
Då blev Matte väldigt glad!
Men hon börjar nog även nästa vecka med att fräsa...
Jag tror inte att Matte tar särskilt hårt på fräsandet heller.
Hon vet ju att det vänder förr eller senare.
Ni kanske kommer ihåg att gullungen morrade konstant i flera veckor?
Numera lever han ett mysigt liv i eget hem med mycket mys, tillsammans med sin vän som har varit minst lika skygg.
Det gäller bara att ha tålamod.
Mjau!

Mjau, jag hoppas att ni har fått trevliga julklappar.
Helst något med kattmynta, eller hur?
Ni har ju redan hört allt om mina presenter innan jul.
Från lyxmat till hallmattan.
Men egentligen behöver jag inga julklappar.
Om man har varit hemlös och mått dåligt och har varit mycket rädd så är det väldigt stort att bli adopterad och få ett eget hem.
Det känns som att vinna livets lotteri.
Speciellt om man dessutom får vara precis den man är och ta allt i sin egen takt.
Jag har allt jag behöver och mer därtill.
Om ni hade frågat mig för 9 år sedan så hade det här livet inte funnits i mina vildaste drömmar ens.
Nu måste jag ha mycket gos och närhet, somna på Mattes arm och helst sova i sängen.
Med det sagt så är det naturligtvis ändå alltid trevligt med en liten överraskning.
Men min bästa present har jag redan fått och den kommer att vara livet ut.
Nu kanske ni undrar vad jag ger Matte i present?
Inget särskilt eftersom jag är det bästa som finns varje dag igen.
Ibland fångar jag en insekt till henne.
Hon får många nospussar och jag tycker om att snurra svansen runt hennes ben eller purra i hennes öra.
Jag visar helt enkelt hur mycket jag älskar henne varenda dag.
För det är jag bäst på.
Matte är väldigt glad att jag är en innekatt och inte kan jaga fåglar och möss och sånt.
Annars hade vi nog haft lite drama, inte bara till jul...
Mjau!