Mjau, nu tittar Matte och jag varje kväll på solnedgången.
För mig blir det en solnedgång bakom galler - dubbla kompostgaller - eftersom balkongen är inte innätat än.
Jag skulle verkligen vilja skylla på Matte, men det är tyvärr inte hennes fel.
Hon väntar på hantverkaren.
Han kommer på måndag och ska måla något på balkongen.
Matte hade trott att det redan var gjort, men tyvärr var inte så fallet och därför måste nätet vänta.
När Matte ligger i sängen och jag sitter bakom mina galler så ropar hon på mig ibland.
Och snäll som jag är travar jag då till sovrummet för att titta till henne.
Men oftast visar det sig att hon bara vill försäkra sig om att jag inte hittar på dumheter, som hon kallar det.
Som om jag någonsin skulle hitta på dumheter...
Det verkar finnas spännande fjäderkottletter där ute utanför balkongen.
Helt andra än de jag är van vid att spana på.
Inga sparvar så långt ögat når.
Men änder och måsar och svanar och hägrar finns det nedanför.
Och så finns det en hel del svalor som susar runt huset.
Det ska bli kul att beskåda från första parkett så småningom.
Idag har det dock regnat.
Då hade jag ändå stannat inne.
I lägenheten under oss bor en skällis.
Den tar sitt revir-ansvar till nya nivåer.
Även hundar som promenerar på strandpromenaden bortom parkeringsplatser och gatan får veta hut.
Sånt bryr jag mig inte om.
Men minsta lilla ljud i trapphuset och loftgångarna får mig att heja till och vara på min vakt.
Precis som i gamla lägenheten.
Men där fanns det bara 9 lägenheter.
Här är det betydligt flera.
Så det finns mycket att vara vaksam över.
Jag föredrar fortfarande att äta mina måltider inne i sovrummet.
Man ska ju inte överila sig i en ny lägenhet, eller hur?
Mjau!