Mjau, vissa dagar säger Matte att jag är omöjligt att fota.
Så snart hon öppnar kameran på telefonen så försvinner jag.
Jag vänder mig bort, jag promenerar ur bild eller så vill jag bara stryka mig på telefonen.
Matte suckar och försöker följa efter mig eller smyger sig på mig när jag sover.
Men ibland vill jag inte helt enkelt.
Det är väl inte så konstigt?
Visserligen är jag lite av en influenser-katt som är både konstnär och vårdare, och jag har en hel hög med katter som följer bloggen.
Men det finns gränser.
Tänk om jag skulle försöka fota Matte varje dag...
Det skulle hon aldrig gå med på!
Idag till exempel.
Visserligen har hon äntligen tagit en välbehövligt dusch men hon orkade inte tvätta håret som har varit ihopknölat till ett tofs i över en vecka nu.
Blek är hon också och så har hon en bula i pannan...
Man vill helt enkelt inte ställa upp på bild varje dag.
Det är det nog ingen som vill.
Tänk om pälsen inte ligger rätt.
Eller när jag inte har hunnit vässa klorna ordentligt.
Och ibland tycker jag att vi borde gosa eller leka istället.
Ja, ni vet ju säkert själv hur det är.
Matte har samlat ihop några bilder som inte blev som det var tänkt.
Hon kallar dem "på jakt efter den katt som flytt" vilket tydligen är en litterär anspelning.
Men jag läser bara böcker som handlar om katter jag.
Och för övrigt flyr jag inte.
Jag försöker bara att behålla min värdighet!
Så det så.