Matte påstår att jag är en liten retsticka ibland.
Jag har nämligen börjat att tugga på en av hennes hibiskusar.
Den står på golvet och hon har skyddat den mot att jag skulle kunna kravsa i jorden.
Så nu har jag istället börja tugga på bladen.
Det har pågått i många veckor nu och nästan alla blad som är i bekväm tugghöjd är drabbade.
Det är rätt kul, det där.
De första gångerna försökte Matte hindra mig med sin stränga röst, den som hon använder extremt sällan.
Sedan har hon vädrad till mig.
Varför jag måste ge mig på hennes krukväxter när jag faktiskt har kattgräs att tugga på?
Nu suckar hon bara.
Men!
Den senaste veckan har hon börjat reta tillbaka.
Varje gång hon ser att jag tuggar på bladen så har hon stryckit med handen över min svans.
Fräck är ju bara förnamnet!
Första, andra och eventuellt tredje gången bryr jag mig knappt.
Men sedan blir jag förnärmad.
Med vilken rätt vågar hon att röra vid mig?
Det är ju inte henne jag tuggar på!
Dessutom står den på golvet, och allt som står på golvet är ju mitt, eller hur?
Så vi fortsättar att reta varandra.
Jag är ju en speciell katt.
Varför ska jag då äta vanligt kattgräs?
Jag bara undrar...
Jag tar en hibiskus, tack!