Det är gott med gottisar!
Men Matte är fruktansvärt envis.
Nuförtiden får man godis bara, och verkligen bara ur handen.
Jag tror att jag kan leva med det om Matte håller sig till vissa regler.
Hela hon måste befinna sig på soffan.
Sedan sträcker hon ut handen med en godisbit på fingertopparna ner på golvet.
Då brukar jag oftast ta den.
Och nu tar jag den oftast med tänderna och tungan.
Ibland blir det blött på Mattes fingrar.
Då blir hon extra glad!
Och imorse experimenterade hon lite med skinkan.
Plötsligt låg den mitt på handen. Eller på handryggen. Eller på sidan av knogarna.
Det ledde till att jag råkade stoppa ner näsan i hennes kupade hand från sidan.
Matte nästan grinade av lycka!
Nu är jag mätt och glad och belåten och Matte är sååååååå lycklig...
Så jag fick faktiskt tillbaka min bläckfisk.
Den är inte riktigt torr än men nästan.
Och jag har lovat att inte dränka den igen.
I alla fall inte ikväll...