Fy så kallt det är!

Inget kul att vara på balkongen.

Jag håller mig till mina mjuka kuddar och njuter...

För två år sedan tillbringade jag dagarna under soffan.

Men nattetid smög jag runt och undersökte mitt nya revir.

Och åt!

Jag åt ordentligt redan första natten faktiskt.

För jag kände att jag hade kommit rätt.

Det var lugnt och fint och jag trivdes på en gång.

Och så är det fortfarande.

Men nuförtiden gömmer jag mig inte längre.

Nuförtiden leker jag med Matte.

Jag busar med mina leksaker och jag tigger godis.

Livet är underbart!

Men nu kan det väl bli vår snart?