Långsamt, mycket långsamt dyker det upp ett svagt gryningsljus utanför fönstret.
Och långsamt, mycket långsamt kliver Matte upp ur sängen.
Hon sätter sig i köket och tänder ett stearinljus.
Hon tänker på sin mamma som skulle ha fyllt år idag.
75 år skulle hon har fyllt idag.
Men hon har inte fyllt år de senaste 20 åren.
Det handlar verkligen om mammor den här helgen.
Mammor som har lämnat oss.
Min egen mamma klarade aldrig av ett liv inomhus.
Så det blev TNR för henne.
Ibland undrar jag om hon finns kvar därute någonstans.
Det är väl ungefär 4 år sedan jag såg henne senast.
Har hon blivit sjuk och dött?
Har hon svultit ihjäl?
Ingen vet.
Och eftersom jag är katt så lägger jag inte så många tankar på det heller.
Jag har fått ett bra liv.
Mycket bättre än jag någonsin trodde var möjligt.
Och jag har en ny familj.
Nu är Matte min familj och jag är Mattes familj.
Tack för frukosten, Matte!
Nu är det lekdags.
Med något som låter maximalt...
Och du Matte?
Om du kommer till vardagsrummet så kanske du får lite gos mot huvudet.
För gryningen blir ljusare.
Och livet går vidare.