Nu vill jag ha lite applåder, tack!

Ikväll var jag enormt duktig.

Det ringde på dörren (någon dum försäljare, tjafsig var han också) och matte gick dit.

Och när hon kom tillbaka - trumvirvel - satt jag kvar på min kudde!!!

Låt mig förklara att jag hittills alltid tagit min tillflykt till det mörkaste hörnet under soffan i sådana lägen.

Matte var redan inställd på att sätta sig på golvet och prata lugnande.

Men det behövdes inte!

Jag var lugn! (Eller ja, ganska så.)

Känner mig sååå stolt!

Och modig!

Ännu ett steg från skyggis till tryggis...

Vaddå?

Varför jag ligger här och sover när balkongdörren är öppen?

Var du tvungen att väcka mig för det?

Nej, jag är inte sjuk!

Jag är bara trött!

Får man inte sova här?

Även jag behöver sova ibland.

Och på balkongen är det för oroligt.

Jag föredrar min fina kudde för lite djupsömn...

Tyst nu, tack...

Jag behöver ladda för kommande balkongäventyr!