Hmmm..... 

Jag känner mig ju alltid lite frestat...... 

Blomjord verkar alltid ropa och locka mig! 

En liten kartongbit är ju inte ett riktigt hinder för en tass-duktig katt. 

Och ibland faller jag helt enkelt för frestelsen! 

Attans också! 

Matte tog mig på bar gärning! 

Med fotobevis till och med, som hon tänker lämna till nämnden för blommors rättigheter i hemmet. 

Det låter olycksbådande... 

Jag är ju bara en liten, alltid okyldig katt?

Här sitter jag och väntar på min skiva skinka till frukost. 

Det är bäst att vara beredd redan när Matte kokar tevattnet och brer sina smörgåsar. 

Mmmmmm.....

Bara tanken på skinka får det att vattnas i munnen!

Skynda på nu, Matte!

Sen har ju Matte den ovanan att riva min skinka i små, små bitar och lägger ner dem på golvet intill stolen. Bit för bit. Då sitter jag oftast mycket nära, ibland direkt bredvid stolen. Ja men skinkan gör det värd den risken! Det fattar ni väl?