Hade inte kunnat utrycka det bättre själv!... 

Men vad är det här för råttskit?

Jag lyssnar på Matte!

Jag gillar ju att hon pratar med mig.

Speciellt när hon pratar med mjuk stämma och berättar för mig hur underbart och fint och vackert och älskad jag är.

Visserligen bryr jag mig inte om exakta ord där, det är tonfallet som gör det.

Sen har Matte en lek-röst också.

Den är kul, då vet jag att det blir bus!

Hennes telefon-röst är tråkigt, den är aldrig riktat till mig.

Sen tycker jag inte om när hon säger att det är dags att komma in från balkongen.

Men jag lyder ändå. Fattar ju exakt vad hon säger!

Värst är det naturligtvis när Matte säger NEJ.

Det fattar jag också.

Men det säger hon nästan aldrig som tur är.

Visst lyssnar ni också på matte/husse?