I kväll vågade jag mig äntligen ut på balkongen!  

Det var lite läskigt.

Först när jag kom ut satt Matte och läste tidningen.

Men hon hade inte mobilen med sig!

Efter en timmes gemensam balkongvistelse gick Matte in.

Nu hade jag chansen att helt ohämmad undersöka balkongen och hyllan och blomkrukorna.

Och nätet naturligtvis. Var ju tvungen att kolla att det verkligen var säker i varenda hörn och vid varje kant...

Måste du fota nu igen? Jag gillar ju inte det!

Om jag precis tuggade på din marockanska mynta?

Naturligtvis inte!

Skulle jag aldrig göra.

Du inbillade dig bara!

Sen tog jag kurs på bästa platsen - Mattes stol!

Det här är bra.

Bättre än jag kunnat tänka mig.

Några timmar senare.........

Om jag vill komma in igen?

Det vill jag inte alls.

ALDRIG!

Jag tänker bo härute de närmaste månaderna.

Och PAX för stolen!

Det har varit en hård natt.

Mycket jobb.

Så många leksaker som ville bli lekt med.

Bollar som ville bli jagad.

Möss som ville bli fångad.

Och allt var upp till mig då Matte bara ville sova...

Jag försökte visserligen flera gånger animera henne att hjälpa till.

Men hon hyschade bara på mig.

På mig och min fina stämma!

Hon kan vara så orättvist, min Matte...

Nu har jag tagit mig lite luft vid balkongdörren.

Konstaterad att det är för blåsigt för min smak.

Så nu återstår det bara att sova.

Åh, vad trött jag är!

God natt!