Mjau, jag vet inte om ni kommer ihåg Rufus.
Vår granne i Stockholm som Matte var kattvakt åt ibland.
Och Rufus matte var kattvakt åt mig ibland.
Jag var alltid väldigt avundsjuk på Rufus eftersom Matte stannade så länge hos honom varje dag och gosade i en hel evighet.
Rufus var mycket duktig på att charma Matte så att hon skulle stanna längre.
Och oftast så vägrade han att hoppa ner från hennes knä för att hålla henne kvar.
De senaste åren blev han bekväm och ville inte längre gå ut.
Han var flera år äldre än mig.
Idag har han vandrat över regnbågsbron.
Vi tänker på honom.
Vila i frid, Rufus.
Mjau!