Mjau, idag känner jag mig väldigt stolt.
Modig och stolt.
Vi hade besök vilket vi inte har haft på väldigt länge på grund av pandemin.
Och jag kom fram mycket fort för att hälsa.
Men inte bara det.
Jag nosade även på besökarens hand.
Länge och noggrann!
Matte trodde knappt sina ögon.
Jag tyckte att det luktade spännande.
Sedan tog jag nästan en godis ur den främmande handen.
Men bara nästan.
Jag gick runt lite avslappnad och dribblade någon boll också.
Sedan blev jag lite trött och då vill jag ju gosa in mig mot Matte.
Så jag hoppade upp i soffan men naturligtvis hos Matte och så att Matte satt mellan mig och besöket.
Jag gosade en stund och sen lade jag huvudet i Mattes hand och blundade.
Visst är jag modig?
Besöket var Mattes gamla engelsklärare som precis som Matte har hamnat på Gotland.
Hon påminner mig lite om tant Maja, hon satt helt stilla och pratade med lugn och låg röst och blinkade åt mig.
Dessutom hjälpte hon Matte att få hem mattan som hon hade köpt på Facebook.
Och jag gillar ju alla som är snälla och hjälper Matte.
Sedan var jag väldigt trött och gick och la mig i sovrummet och sov i flera timmar.
Det tar på krafterna att vara modig!
Men så här modig har jag aldrig varit förut.
Så jag är stolt och Matte är också stolt och glad.
Mjau!