Mjau, jag älskar att leka med larven.
När jag passerar den är det kul att gå in genom ena hålet och ut genom det andra och sedan fortsätta som om det var den ordinarie vägen.
Eller gömma sig i larven och sitta och skratta medan Matte går runt och letar efter mig.
Men roligast är nog att rusa runt i larven mellan de två öppningarna medan Matte försöker att kasta prick med bollarna.
Inte för att hon är särskilt duktig på det...
Hon skyller på att hålen är lite nedåtvinklade.
Jag försöker då att få tag i bollarna som i alla fall hamnar nära öppningarna.
Slänger ut en tass här och där.
Ibland får jag tag i en av larvens fötter istället.
Då skrattar Matte.
Ibland (eller oftast) studsar bollarna över eller förbi larven.
Då skrattar jag.
När jag har kört slut på Matte så leker vi lite lugnare.
Då rullar vi en boll mellan oss.
Jag ligger på rygg, fångar bollen och puttar den åt Mattes håll.
Så där kan vi hålla på länge.
Jag är ingen katt som apporterar men jag tycker om den här interaktiva leken.
Jag vet ju att vi håller på så länge som jag puttar bollen tillbaka till Matte.
Matte säger att jag är smart.
Klart jag är.
Mjau!