Mjau, idag fick jag extra mycket lördagsgodis.
Det var inte meningen egentligen.
Jag hade redan fått mina godisbitar.
Men Matte såg sig inte för (hon påstår att jag inte ser mig för) och råkade trampa på min tass.
Naturligtvis skrek jag till och gömde mig, den här gången under sängen eftersom vi var på väg till badrummet.
Som vanligt bad Matte hundra gånger om ursäkt.
Sedan gick hon till vardagsrummet för att hämta kompensationsgodis.
Och när hon vände sig om så stod jag direkt bakom henne.
För jag har ju lärt mig att det är precis så det blir.
Att jag får godis när Matte har dummat sig.
Så jag ville ha min godis på en gång.
Jag tycker att det är en bra kompensation.
Och sedan är allt glömt och förlåtet.
Mjau!

Mjau, jag älskar att leka med larven.
När jag passerar den är det kul att gå in genom ena hålet och ut genom det andra och sedan fortsätta som om det var den ordinarie vägen.
Eller gömma sig i larven och sitta och skratta medan Matte går runt och letar efter mig.
Men roligast är nog att rusa runt i larven mellan de två öppningarna medan Matte försöker att kasta prick med bollarna.
Inte för att hon är särskilt duktig på det...
Hon skyller på att hålen är lite nedåtvinklade.
Jag försöker då att få tag i bollarna som i alla fall hamnar nära öppningarna.
Slänger ut en tass här och där.
Ibland får jag tag i en av larvens fötter istället.
Då skrattar Matte.
Ibland (eller oftast) studsar bollarna över eller förbi larven.
Då skrattar jag.
När jag har kört slut på Matte så leker vi lite lugnare.
Då rullar vi en boll mellan oss.
Jag ligger på rygg, fångar bollen och puttar den åt Mattes håll.
Så där kan vi hålla på länge.
Jag är ingen katt som apporterar men jag tycker om den här interaktiva leken.
Jag vet ju att vi håller på så länge som jag puttar bollen tillbaka till Matte.
Matte säger att jag är smart.
Klart jag är.
Mjau!

Mjau, vi är lite för trött för att blogga ikväll.
Vi vill bara gosa och pussa varandra och sedan sova gott.
Mjau!

Mjau, Matte lyckades filma mig tillsammans med myntabananen.
Men hon lyckas naturligtvis inte att få in filmen på bloggen...
Så jag har övertalat henne att lägga upp filmen på Facebook istället.
Och för att ni ska kunna titta på den så ligger den offentlig, då kan även de utan egen Facebook se den.
Jag vill bara påpeka hur måttlig och ansvarsfull jag hanterar denna drog.
Och när jag blev medveten om att Matte filmade så gick jag givetvis därifrån.
Filmen vill jag tillägna tant Lotta som gjorde mig drogberoende för flera år sedan.
Och som även gav mig myntabananen.
Mjau!

Mjau, med tanke på min födelsedag ville Matte ha en selfie tillsammans med mig igen.
Så vi satte oss i soffan och Matte började knäppa på telefonen.
Hon knäppte och knäppte och efter ett tag blev hon nästan knäpp...
Titta i telefonen, sa Matte.
Men det är ju tråkigt att sitta stilla.
Och jag vill ju gärna pussa på Matte när hon är nära.
Och visa upp mig.
Matte påstår att jag inte samarbetar.
Men det gör jag ju visst!
Om jag inte ville samarbeta hade jag väl gått därifrån?
Jag är ju en katt.
Mjau!

Mjau, vill ni ser flera larviga bilder?
Klart ni vill.
Matte ville också ha fler bilder men jag vägrade att ställa upp på bild inne i tunneln.
Varje gång som Matte lyfte telefonen kom jag direkt ut.
Hemtjänsten var också imponerad av min larv.
Så jag nosade två gånger på hans hand faktiskt.
Han bad så väldigt snäll om det.
Matte har kastat in några bollar i tunneln och då blir det naturligtvis extra roligt.
Och om man hoppar inne i tunneln så rör sig hela larven fram eller bakåt.
Det är kul med något nytt att leka med så här års när man nästan aldrig kan vara på balkongen.
Det blåser rätt mycket nu igen där ute på havet.
Men då kan jag puppa in mig i min larv och sova.
Undrar bara om jag blir en fjäril sedan?
Mjau!

Mjau, jag kan berätta att jag har haft en underbar födelsedag.
Jag har fått smaskig mat och mycket godis.
Matte och jag har gosat extra mycket och jag har spunnit i hennes öra hur lycklig jag är.
Och så fick jag packa upp min present från Smiley!
Det enda som jag hade listat ut i den där lilla revan i paketet var att det var grön.
Och vet ni vad det var?
En jättestor larv!
I form av en lektunnel.
Den har två öppningar i sidan och små fötter på sidorna.
Jag älskar den!
Och som bevis för hur trygg jag har blivit så tassade jag direkt in i larven för att nosa och utforska.
När jag fick min första lektunnel för många år sedan vågade jag inte närma mig den på flera timmar, och ännu mindre att gå in.
Men under alla dessa år tillsammans med Matte har jag faktiskt lärt mig att det mesta är roligt och inte farligt.
Nu ska vi krypa i säng och då ska Matte berätta den där historien som började för sju år sedan en kall februarikväll när snön täckte marken...
Min absoluta favorithistoria.
Mjau!

Mjau, idag blev Matte lite irriterad på mig.
Hon skulle plocka saker från ena ändan av lägenheten till den andra.
När hon bär på något vill hon inte ha en katt mellan fötterna.
Eller "håll dig ur vägen nu" som hon fräste när hon hade snubblat över mig för andra gången.
Jag blev naturligtvis mycket förnärmad.
Hon fattar ju inte att hon utan min hjälp inte skulle klara något alls!
Jag som troget följer henne överallt i lägenheten.
Och som inte tröttnar även om hon bara går fram och tillbaka.
Det är så mycket som tvåbeningar inte fattar.
Men jag vet ju att hon bara är en dum människa.
Dessutom är hon den enda som jag faktiskt älskar.
Så jag förlåter henne alltid.
Lite gos och kli under hakan och på kinderna så är allt bra igen.
Mjau!