Mjau, jag börjar fundera över nästa mjauktion.
Sisådär om en vecka kanske.
Vad tror ni?
Jag tror att Matte och jag måste prata ihop oss.
Och planerar ordentligt.
Men sedan blir det nog bra.
Är ni med?

Mjau, för exakt fyra år sedan placerade jag mig för första gången på Mattes utsträckta ben under filten i soffan.
Och sedan låg jag där i flera timmar medan Mattes ben somnade.
Och sedan tog det bara knappt två månader innan jag föll som en fura.
Då fick Matte äntligen klappa mig.
Och sedan dess har jag inte kunnat få nog av gos.
Här kan ni se bilden från den kvällen för fyra år sedan.
Mjau!

Mjau, det är fredag kväll.
Frågor på det?

Mjau, idag undrade Matte - inte för första gången - om det verkligen var bekväm att ligga ihoptryckt mellan kudden och hennes ben.
Och mitt svar är alltid - självklart!
Om jag bara få ligga nära och ha kroppskontakt så är jag helt nöjd.
Jag behöver inte mycket för att vara lycklig.
Om du sedan sitter kvar här i några timmar utan att resa dig så är det ännu bättre.
Och om jag lyfter lite på huvudet och du kliar mig under hakan så är jag salig!
Mjau!

Mjau, ibland är det bäst att hålla i Matte.
Om man vill att hon sitter eller ligger stilla.
Då spelar det ingen roll om man håller i handen, armen eller benet.
Bara man håller och visar att man inte tänker släppa i första taget.
Annars ska hon bara...
Hämta något, fixa något, kasta något, kolla något.
Ska det vara så svårt att göra ingenting?
Att bara vara och njuta av ögonblicket?
Det är bara att sätta ner tassen.
Om nödvändigt med antydan till klorna.
Mjau!

Mjau, vi har faktiskt inte firat allahjärtansdag.
Jag har ju precis firat min födelsedag och den sista februari firar faktiskt bloggen sju år.
Vi behöver ingen extra dag för att fira vår kärlek utan den firar vi precis varje dag.
Vi är så väldigt kära och visar vår kärlek hela tiden.
Och vi tänkte inte begränsa oss till en enda dag om året.
Mjau!

Mjau, liksom...

Mjau, idag känner jag mig väldigt stolt.
Modig och stolt.
Vi hade besök vilket vi inte har haft på väldigt länge på grund av pandemin.
Och jag kom fram mycket fort för att hälsa.
Men inte bara det.
Jag nosade även på besökarens hand.
Länge och noggrann!
Matte trodde knappt sina ögon.
Jag tyckte att det luktade spännande.
Sedan tog jag nästan en godis ur den främmande handen.
Men bara nästan.
Jag gick runt lite avslappnad och dribblade någon boll också.
Sedan blev jag lite trött och då vill jag ju gosa in mig mot Matte.
Så jag hoppade upp i soffan men naturligtvis hos Matte och så att Matte satt mellan mig och besöket.
Jag gosade en stund och sen lade jag huvudet i Mattes hand och blundade.
Visst är jag modig?
Besöket var Mattes gamla engelsklärare som precis som Matte har hamnat på Gotland.
Hon påminner mig lite om tant Maja, hon satt helt stilla och pratade med lugn och låg röst och blinkade åt mig.
Dessutom hjälpte hon Matte att få hem mattan som hon hade köpt på Facebook.
Och jag gillar ju alla som är snälla och hjälper Matte.
Sedan var jag väldigt trött och gick och la mig i sovrummet och sov i flera timmar.
Det tar på krafterna att vara modig!
Men så här modig har jag aldrig varit förut.
Så jag är stolt och Matte är också stolt och glad.
Mjau!