Mjau, jag väntar på bättre tider.
Matte var ljuskänslig idag och klarade inte en enda solstråle.
Men själv låg jag på balkongen och solade för oss båda.
Matte planterade de sista sticklingarna och sedan var hon slut igen och gick och la sig.
Vädret skulle ha varit perfekt för en promenad.
Så Matte var dessutom arg på sin kropp.
Som om det skulle hjälpa...
Men jag har som vanligt gjort mitt bästa för att trösta henne.
Dessutom längtar jag ju efter att ta mig an den där kassen som jag visade er häromdagen.
Men det är bara att vänta.
Så här sitter jag och väntar på bättre tider.
Mjau!