Mjau, jag har lyckats att lura Matte i nästan två veckor!
Lördagen för elva dagar sedan packade Matte upp en filt.
En stickad filt i form av nedre delen av en sjöjungfru.
Man kan stoppa ner benen och fötterna.
Hon kastade den i soffan och tänkte inte mer på den.
Det var först idag som hon kom på att den var borta.
Hon tittade runt i vardagsrummet och även under soffan.
Ingen filt.
Matte rynkade pannan och fattade ingenting.
Några timmar senare i sovrummet fick hon en ingivelse och tittade under sängen.
Och DÄR låg filten!
Eftersom sjöjungfrur inte har några ben kunde den inte ha vandrat iväg av sig själv.
Det fattade även Matte.
Så hon vände sig till mig och kallade mig för knaskatt.
Jag kan tala om för er att det inte alls var enkelt att släpa filten hela vägen från vardagsrummet till sovrummet.
Det var ett hårt jobb.
Sedan var det rätt trevlig att ligga där gömd under sängen med min lilla hemlighet.
Nu ligger filten i soffan igen.
I alla fall just nu.
Jag antar att vi alla vet vad jag ska ägna mig åt i natt...
Mjau!

Mjau, det är underbart att höra att Sven mår så mycket bättre!
Matte mår inte alls bättre men det är hennes eget fel.
Hon trodde att hon mådde bättre och skippade de värsta värktabletterna.
Och sedan bet hon ihop hela dagen.
Nu har hon fallit till föga och tagit en tablett igen, för några timmar sedan.
Men det känns ändå inte riktigt bättre.
Så hon ojar sig hela tiden.
För Matte är en som ojar sig.
Ju värre desto längre.
Inte som tant Lotta som skulle släppa några saftiga svordomar istället.
Idag är det en ojojojojojojojojoj-dag...
Själv heter jag ofta MenMimmi sådana dagar.
För att hon inte vill ha mig mellan eller framför fötterna.
Jag försöker ju bara att hjälpa till!
När det blir för mycket MENMIMMI drar jag ut på balkongen och andras liten för att inte bli sur.
Jag fick i alla fall diska idag.
Men jag böjde mig med halva tallriken.
Man ska ju inte arbeta för mycket.
Eller hur?
Mjau!

Mjau, efter lite kärlek och uppmuntran känns det genast bättre, ska ni veta.
Kärlek får en alltid att må lite bättre.
Det känns också som en stor lättnad att höra att Sven har fått komma hem från djursjukhuset.
Jag tycker att vi alla skickar en massa kärlek till honom så att han förhoppningsvis kryar på sig helt och hållet.
Själv ska jag ta och stoppa Matte i säng nu.
Hon är faktiskt ännu tröttare än vanligt - jag visste inte att det var möjligt - nu när hon tar ännu fler värktabletter än vanligt.
Nu går hennes ögon i kors så det är hög tid.
Dessutom är det mysigt att gosa i sängen och somna på Mattes arm.
Mjau!

Mjau, jag undrar faktiskt om det är en enda katt eller tvåbening som läser min blogg längre?
Det känns inte så.
För det är ingen som tyckte synd om oss.
Inte om Matte som har ryggskott.
Och inte om mig som måste leka ensam igen!
Inte en enda "krya" till Matte.
Och inget "stackars Mimmi".
Varken här eller på Facebook.
Jag som trodde att ni var mina vänner...
Jag som försöker att vara snäll och duktig och blogga varje dag.
Det är faktiskt inte kul att vara en liten katt till en sjuk matte.
Och nästa mjauktion närmar sig med stormsteg.
Kan man få lite störning, tack?
Mjau!

Mjau, nu känner man att hösten är på gång.
Det betyder att balkongdörren inte längre står öppen hela dagen.
Man måste passa på att gå ut när tillfälle ges.
Om det inte blåser för mycket eller regnar.
Inne blir det mysigare.
Matte plockar fram filtar och stearinljus.
Hon tänder små lampor i alla hörn.
Och hon dricker en massa te.
Det luktar lite spännande ibland och jag måste sträcka på halsen och nosa.
Men jag håller mig ändå till vatten.
Och naturligtvis gosar vi järnet.
Jag måste ju hålla Matte varm.
Idag skulle hon bara ställa något i diskmaskinen när det small till i ryggen.
Matte säger att det inte är ett fullvuxet ryggskott, mera en tonåring.
Men ont gör det förstås ändå.
Lite knasigt är hon ju.
Förra helgen gjorde hon mycket med ryggen utan att få mer än fruktansvärt muskelvärk.
Men så får hon ryggskott av att ställa något i diskmaskinen...
Det är väl inte så konstigt att jag följer henne överallt, trygt kryssandes mellan eller framför hennes fötter.
Eller nästan överallt.
Ibland ligger jag lite för skönt eller är aningen för trött.
Mjau!

Mjau, just nu har vi fredagsmys.
Det är så mysigt att jag inte orkar skriva något mer.
Mjau!

Mjau, ser ni den där springan bredvid mig?
Den är tillräckligt bred för att kicka in bollar eller muslingar och sedan titta på när Matte försöker att få fram dem igen...
Det är fördelen med att ha kvar några flyttkartonger i hallen.
Idag kastade Matte faktiskt några bollar åt mig.
En av bollarna råkade träffa piiup-muslingen rakt på huvudet!
Stackarn blev mycket förnärmad och skrek piiiiiiiiiiiiiiiiiiip i högan sky.
Vilket var en aning överdrivet eftersom mina bollar är så pass mjuka.
Matte skrattade gott och påstod att hon hade gjort mål.
Det tyckte inte jag.
Hon hade gjort ett piiip.
Det är faktiskt skillnad!
Annars var det jag som sov lite extra idag eftersom det regnade.
Mjau!

Mjau, idag föreslog jag en mycket lugnare lek för Matte.
Tre i rad.
Jag tänkte att jag tar bollar så får Matte tar muslingar.
Sedan kan vi ligga på golvet och leker.
Matte blev imponerad.
Men inte så mycket av min lekide utan för att bollarna låg i precis samma vinkel.
Och precis i rad med muslingen.
Så istället för att leka fotade hon.
Om hon hade zoomad ut lite så hade ni kunnat se mig bredvid med en snopen min...
Matte trodde först att hon var lite piggare idag.
Men när hon hade fotat min installation och ätit frukost och plockat en ask med tomater på balkongen så kom hon fram till att hon nog behövde lägga sig igen.
Och när hon gick upp nästa gång fanns installationen utspridd bland andra bollar och muslingar.
Inga jämna rader längre.
Så kan det gå när man inte hakar på på en gång.
Mjau!