Mjau, ibland kan livet vara lite förvirrande.
För mycket att tänka på.
För mycket att fundera över.
För mycket att bry sig om.
Vet ni vad jag gör då?
Jo, så här gör jag :

Mjau, min lektunnel är min nya catcave.
Jag gillar verkligen att ligga där.
Idag drog jag mig tillbaka dit och läste alla svar på min fråga från igår.
Både från bloggen och Facebook.
De flesta tycker att det blir bra med lite variation.
Smiley gjorde till och med en pudel!
Tänk att en katt kan göra en pudel...
Men så fyller Smiley också år idag, då får man göra så många hundraser som man vill.
Och så hurrar vi alla för vår underbara snälla Smiley!!!
Hur som helst så går det väldigt bra att tänka där inne i tunneln.
Och jag har bestämt mig för att göra lite omväxlande.
Men först blir det en mjauktion mot slutet av augusti.
Det har jag ju redan bestämt sedan tidigare.
Och nu är det faktiskt hög tid att natta Matte!
Det har blivit sen.
Jag var akut sugen på att jaga några bollar och Matte tyckte att det var bättre att göra det innan hon hade somnat...
Inte för att jag förstår varför.
Men eftersom hon envisades så blev det kvällsträning.
Och nu ska vi sova.
God natt och mjau!

Mjau, jag har fundilerat lite.
Över det här med mjauktioner och vinstchanser.
Jag tänkte att det kanske kan vara en idé att varva lite mellan dessa två alternativ.
Varannan mjauktion och varannan vinstchans till exempel.
Men jag vill gärna veta vad ni tycker.
För det är ju väldigt viktigt att ni är med på det jag gör.
Det är bara vi tillsammans som kan göra skillnad.
Så berätta gärna vad ni tycker.
Mjau!

Vaddå?
Vad vill du, Matte?
Dags att komma in snart?
Näää, inte än!
Jag ligger ju så bra här.
Eller har du godis?
Har du serverat blötmat?
Inte?
Då tänker jag verkligen inte komma in.
Nä, jag är inte lat.
Jag är lycklig!
När man har en koja på balkongen så är man lycklig.
Ännu lyckligare skulle jag vara om balkongdörren skulle vara öppen dygnet runt.
Tänk så många fina krypande presenter jag skulle kunna ta in till dig...
Ända in till sängen, om du vill!
Vaddå du vill inte ha en massa kryp och spindlar inne?
De är ju så roliga att leka med.
Du är så tråkigt, Matte.
Gå in och titta på det där sprillans nya avsnitt av Morden i Midsomar.
Själv tänker jag ligga här ute lite till.
Du vet ju - fram till att solcellslamporna tänds.
Det är vår överenskommelse.
Mjau!

Mjau, jag tänkte bara säga att jag inte har något att säga ikväll.
Dessutom vet jag inte vad som är bak och fram.
Mjau...

Mjau, idag har vi inte gjort mycket.
Snarare ingenting.
Bara njutit av att det var aningen svalare och lite blåsigt.
I förmiddags kunde Matte till och med sätta på sig en t-shirt och dricka en kopp te!
Men nu har hon precis stängt balkongdörren och då kryper alla lagrade värmemolekyler fram ur väggarna och tar över igen.
Påstår Matte.
Jag tror att hennes hjärna har blivit värmeskadad...
Själv har jag legat i min lektunnel och kattosoferat.
Det måste man göra ibland.
Särskilt när ens tvåbening har begränsat tankeverksamhet.
Det är faktiskt rätt skönt att ligga i tunneln.
Där finns det också en del leksaker att ligga på.
Och så blir Matte alltid förvirrad eftersom hon har svårt att hitta mig.
Hihihi!
Idag har jag kattosoferat över varför vattnet smakar så mycket bättre ur det litermått i plast som Matte fyller varje kväll innan vi går och lägger oss.
Vattnet häller hon i nere i en lucka på pelarfläkten i sovrummet.
Då blir det en luftkylare.
Inte för att den faktiskt kyler ner luften, det är bara en illusion.
Tvåbeningar gillar illusioner.
Det gör inte vi katter.
Men oavsett så brukar jag passa på att dricka mycket av det där vattnet när Matte ställer det på golvet för att öppna luckan.
Och det smakar extra gott.
Fast det kanske också är en illusion?
Jag måste kattosofera lite till, känner jag.
Mjau!

Mjau, idag har Matte klantat till det riktigt ordentligt.
Hon skulle bara ha lite superlim för att limma armbandet till klockan.
Det är faktiskt inte bara jag utan flera personer i Mattes närhet som tycker att det är för farligt för henne att använda superlim.
Förra gången limmade hon ju ihop några finger...
Men idag blev det fullständigt knas som slutade med lim på båda Mattes händer, kökssaxen och en stor del av diskbänken.
Matte tvättade och tvättade.
Med tvål.
Med diskmedel.
Med aceton.
Där någonstans utrymde jag mig själv till balkongen för aceton luktar pyton.
Händerna blev lite bättre men diskbänken hade stora fläckar.
Till slut lyckades Matte låna lite kemisk bensin av en granne.
Det hjälpte inte heller men nu fullständigt vägrade jag att komma in!
Aceton och bensin blir bara alldeles för mycket för en känslig liten kattnäsa.
Till slut blev Matte rabiat.
Hon tog en kökssvamp och skrubbade med den hårda sidan.
Länge.
Nu syns inte så mycket superlim längre. Däremot har diskbänken en skrapig, matt stor fläck som lär sitta där för all framtid.
Inte för att jag bryr mig.
Matte bryr sig.
Men hon säger att det är bättre med en skrapig matt yta än stora vita fläckar.
Ifall ni undrar - klockarmbandet blev limmat till slut.
Hoppas att det håller väldigt länge nu.
För nu har Matte definitivt ett livslångt förbud mot superlim!
Jag tror att det i slutändan hade varit enklare att ta färdtjänst in till stan och byta till ett nytt armband i butiken...
Men livet med Matte är inte alltid så enkelt.
Det blir lätt för mycket väsen om nästan ingenting.
Mjau!

Mjau, jag har noterat att ingen av er hade nogra invändningar när jag undrade om man behöver blogga under semestern.
Och det är väldigt glest med kommentarer.
Har ni också fått värmeslag?
Matte påstår att hon nästan får värmeslag när jag ska gosa tätt intill henne.
Vilket betyder flera gånger om dagen och naturligtvis på kvällen innan vi ska sova.
Annars händer det inte så mycket.
Det är tydligen för många skrikiga barn och för många festande unga i huset som låter mycket och skräper ner ordentligt.
Men när man som vi har fläkten på dygnet runt så överröstar den en del andra störande ljud.
Det är väl smidigt?
Mjau!