Mjau, jag kommer ihåg vår gamla balkong.
Där fanns det oftast kattgräs.
Varje dag gick jag ut i ur och skur för att äta grönsaker.
Numera har vi ampellilja.
Inomhus.
Det är inte lika gott som kattgräs men det duger.
Förutom att jag äter upp dem tills det inte finns något kvar.
Särskilt sticklingarna.
De är godast.
Jag äter och äter och efter en stund spyr jag upp allt igen.
Nu har jag tagit död på den sista biten av den sista ampelliljan.
OCH NU VILL JAG HA KATTGRÄS!
Jag vet att Matte har några påsar med frön till kattgräs någonstans.
Det är väl inte för mycket begärt att hon letar reda på dem och fixar kattgräs till mig?
Nä, tänkte väl det.
Se så, Matte, sätt fart.
Mjau!

Mjau, nu när alla helger är över och tomtarna äntligen får vila sig (enligt Matte) så passar vi på att få lite lugn och ro.
Så vi sov hela förmiddagen.
Sedan hängde vi i soffan resten av dagen.
Matte har så mysiga fluffsockor som jag också tycker om.
Man kan säga att vi gosade sockorna.
Matte innuti och jag utnpå.
Mer behöver man väl inte göra när det regnar hela dagen?
Mjau!

Mjau, jag vet inte om ni läser bloggen från Södertälje katthem.
Den senaste bloggkatten, Lennart, har efter flera år av missförhållanden inrättat en godisfond.
Alla bloggkatter har klagat över snålheten när det gäller godistilldelning på katthemmet.
Så det var verkligen dags att göra något åt saken.
Man kan investera i godisfonden precis när man vill.
Och naturligtvis är det mycket viktigt att märka betalningen med ordet "godis".
Det låter vettig, tycker jag.
Eftersom godis även kan räknas som medicin.
Själv har jag ju en egen sponsor när det gäller godis.
Min kompis Smiley brukar skicka mina favoritgodis till mig med jämna mellanrum.
Häromdagen var jag i stort behov av medicin.
Matte råkade nämligen trampa mig på tassen.
Med sina inneskor med den hårda sulan.
Vi skulle precis gå och lägga oss.
Matte balanserade både telefonen och vattenglaset i ena handen och skulle dra ut en ljusslinga ur kontakten med den andra handen.
Och jag skulle givetvis hjälpa till.
Matte trodde att hon trampade på mattkanten...
Men hon fattade direkt när jag skrek som en stucken gris.
Sedan försvann jag in under soffan.
Matte bad om ursäkt tusen gånger.
Men jag bara satt där och surade.
Matte låg på knä framför soffan och bönade och bad.
Hon var dessutom livrädd att hon hade skadad mig allvarligt.
Men jag tänkte då aldrig mer komma fram.
Till slut kom Matte på att det nog behövdes medicin.
Så hon hämtade godis.
Gissa vem som ville ha medicin?
Mina godis är dessutom både stark och snabbverkande medicin.
Efter en ordentlig dos blev jag mirakulös frisk!
Jag klöste lite på mattan och sedan på soffan.
Vilket gjorde Matte alldeles oproportionerligt glad.
Hon påstår nämligen att om man kan klösa så kan det inte vara något större fel på tassen.
Och så var allt bra igen.
Dessutom är godis en mycket bra medicin för skygga katter.
Jag om någon borde ju faktiskt veta det.
Mjau!

Mjau, Matte påstår att det börjar bli dags att dansa julen ut.
Men det gör jag ju redan?
Först har jag dansat in julen med tomtarna, sedan har vi dansad hela julen och nu dansar vi ut julen.
Jag tror inte att det finns en tidsgräns för varken tomtar eller katter att sluta dansa.
Men det tror Matte.
Och tydligen tyckte hon att den dagen var idag.
Både för tomtar och julgranen.
Julbelysning i fönstren får vara kvar lite till.
Men Matte, väntar bara lite!
Jag ska bara gräva ner tomtarna under stora mattan så att de kan vila där till nästa jul...
Men Matte tycker konstigt nog att de vilar bättre i en liten låda.
Vilket visar klart och tydligt att hon inte förstår sig ett dugg på tomtar eller katter...
Matte påstår att jag har massor med leksaker att leka med istället.
Och hon lovade att det blir tomtedans igen om 11 månader.
Men jag inledde trots dess en protestdans med min stenhårda myntamus så att dunsarna ekade i hela lägenheten.
Dumma Matte!
Så får man inte göra.
Mjau!

Mjau, efter den där bilden med Rufus som Matte hade hittat förra veckan så tänkte jag ta revansch.
Jag letade också bland gamla foton och självklart hittade en hel del.
Men mest lik är nog den här bilden.
Så släng dig i väggen, Rufus!
Jag gosar minsann med min Matte sedan snart 3 år tillbaka.
Visst tog det lite tid för mig.
Men nu är hon min.
Bara min.
Mjau!

Mjau, jag känner mig mycket stolt över att kunna presentera årets första installation.
Den är inspirerad av både jul och nyår och jag kallar den "Nils Holgersson".
Okej, jag vet att det är en hackspett och inte en gås.
Men det är en Nils på ryggen.
Nisse.
Tomtenisse.
Ja, ni fattar, eller hur?
Jag är en kreativ katt.
Och jag förväntar mig att ni är kreativa när ni tittar på det.
Och om ni undrar över varför tomtenissen åker baklänges så beror det faktiskt på att hackspetten skriker så högt.
Även Matte suckar lite när jag leker med den och önskar att hon hade en tomteluva att dra över öronen...
Mjau!

Mjau, jag måste verkligen säga att det var den bästa nyårsafton i hela mitt liv!
Jag fick nämligen ingen panik.
Inget häckande under sängen, darrig som ett asplöv.
Dels var det rätt lugnt här, inte så mycket fyrverkerier.
Och dessutom har vi kommit fram till att smällarna hördes bara dämpad från sovrummet.
Något måste ju också vara bra med sovrummet utan ordentligt fönster och som blir kokhet på sommaren!
Så vid halv elva installerade vi oss i sängen för säkerhets skull.
Matte tog med sig en spännande bok och ett glas cider.
Själv låg jag mestadels med huvudet i hennes hand och sov.
Ännu en lyckad aspekt av flytten från Stockholm.
Så vi är så nöjda och glada.
Mjau!