Mjau, vi är väldigt trötta och tassar bara runt lite när vi är hungriga.
Matte tassar runt i sina kattofflor och jag tassar mellan och framför hennes fötter, precis som man ska göra som katt.
När jag fortfarande var jätteskygg lovade Matte att aldrig klaga över om jag hindrade henne från att gå ordentligt.
Sedan har hon bitit ihop i över ett år.
Men nu blir hon ibland extremt trött på att jag alltid ska ställa mig på tvären framför foten hon precis ska lyfta...
Ibland står vi bara på stället och stampar och kommer inget vart!
Hihi.
När Matte är för trött och har alldeles för lite ork kallar hon mig för "Mensnällamimmi".
Oftast följd av en djup suck.
Visserligen vet jag att jag är snäll.
Men jag vet inte hur det där "men" passar in...
Jag tycker att hon är väldigt otacksam.
Jag ser ju bara till att hon går försiktigt och inte snubblar över mina leksaker som ligger lite överallt.
Och så skyller hon på mig för att hon inte orkar lyfta fötterna?
Jag som bara vill visa henne hur mycket jag älskar henne.
Så jag säger "Mensnällamatte, kan vi inte gå och lägga oss och gosa"?