För en gångs skull får Matte själv skriva här. För att hon hyller mig.

Här ligger jag och är dålig. Ont överallt. Vansinnigt trött.
Orkar inte ens tugga.
Och ändå känner jag mig välsignad.
Och nu pratar jag inte bara om tak över huvudet och mat på bordet.
Jag känner mig välsignad över att jag inte är ensam. För att jag alltid har bästa sällskapet som finns - en fluffig grå liten katt.
Från en utefödd och uppvuxen extrem megaskyggis med PTSD och fobi för händer har hon utvecklas till en spinnande gospropp.
Visst tog det tid. Tre år av tålamod, hänsyn och villkorslöst kärlek. Och träning. Ändlös träning av att få vara i samma rum, att kunna äta godis i samma rum, att äta godis nära mig och till slut ur handen.
Att vara närmare och närmare varandra. Att få henne att komma upp i soffan och sängen.
Visst har det tagit lång tid. Jag fick inte skynda på, hon hade sin egen agenda i sitt lurviga lilla huvud för när hon var redo för ett nytt steg.
Allt var på hennes vilkor.
Det var aldrig säker att hon verkligen skulle bli gosig.
Men ärligt talat brydde jag mig inte riktigt.
För hon var så underbart ändå och jag kände att jag älskade henne oavsett.
Så mycket livsglädje som finns i den lilla kroppen!
Efter att ha varit så himla rädd och dessutom hackkycklingen i kattgruppen i jourhemet så njöt hon verkligen av att ha ett alldeles eget hem. Egen matskål och leksaker.
Herregud vad hon kan leka!
Hon blev helt lycksalig när jag nätade i balkongen. Att spana på allt därifrån.
Det finns inget sötare ljud än när hon sitter där och "kvittrar" dvs försöker att prata med fåglarna.
Hon ser alltid till att natta mig ordentligt på kvällen när jag har lagt mig. Och hon kommer springande när hon tyder minsta lilla ljud efter att jag kan vara vaken - om hon inte ändå ligger nära mig.
Det ska vara mycket gos så ofta som möjligt nu och oftast går hon mellan eller framför mina fötter vart jag än försöker gå i lägenheten.
Hon ska vara med!
Nuförtiden ska det även vara en massa maggos. Då ligger hon med huvudet på min arm och njuter. Stretchar ibland och då kan hennes tassar hamnar på min kind, mina läppar, på min hals.
Huvudet brukar komma närmare under gosets gång och oftast kittlas det i mitt ansikte av hennes öron eller morrhår.
Och varje gång känner jag mig så otroligt välsignad. Jag tar inget av allt detta för givet.
Jag blir så lycklig varje gång och ibland gråtfärdig av kärlek.
Jag önskar att jag skulle kunna ta bilder på när hon njuter av maggos i sängen, utsträckt på rygg och fullständig avslappnad. Men jag har ju bara två händer.
Mimmi har haft de sämsta förutsättningar som en katt kan ha. Men hon har kämpat på och utvecklas hela tiden. Hon är en fantastisk katt.
Och nu är det hon som tar hänsyn till mig. Om jag inte orkar klappa henne så är hon nöjd med att lägga huvudet på min hand.
Hon låter mina krukväxter vara ifred och hon river aldrig ner saker eller förstör.
Hon håller mig sällskap när jag hela tiden behöver vila. Och när jag visar att jag behöva sova går hon över till sin sida av sängen, vilket nuförtiden betyder att hon nästan ligger bredvid min kudde.
Jag antar att om hon kunde så skulle hon koka te och bre smörgåsar till mig...
Hon är helt enkelt det bästa som har hänt i mitt liv!
Mimmi, jag älskar dig <3

 

T

18 maj 2019 20:51

Du har skrivet något riktigt fint och känslosamt. Det du beskriver är precis så vi andra känner för våra katter. Inget finns att tillägga. Tack till dig för att du tar hand om Mimmi.
All kärlek till dig och Mimmi från T's matte (och T)

Mimmi

18 maj 2019 21:06

Tack!!!

 

Björn

19 maj 2019 19:28

❤️❤️❤️❤️❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, nu är det sista chansen att lägga tassarna på en av de fina tavlorna i mitt galleri. På torsdag klockan 20 är det för sent. Sista chansen att erövra ett av dessa underbara mästerverk att förgylla ditt hem. Här kommer sista uppdateringen...

Mjau, nu är det bara två dagar kvar på mitt pop-up-galeri. Sedan stängs den imaginära lokalen. Inget varar för evigt. Speciellt inte en mjauktion. Eller en godisbit... Men ni kanske vill veta budläget? 1) 200 kr, Malte 2) 250 kr, Åsa ...

Mjau, tydligen var ni rädda för mina tänder, hihi. Det har kommit in fler bud och det rullar på lite sakta så där... Och så här ser det ut i kväll: 1) 200 kr, Malte 2) 200 kr, Åsa 3) 200 kr, Granit 4) 200 kr, Britt-Inger 5) 150 kr, Ma...

Mjau, då är det dags för den första uppdateringen. Tack vare Björn så har alla tavlor fått ett bud. Men eftersom han framför allt ville få igång budgivningen så får ni naturligtvis buda över honom. Just nu ser det ut så här: 1) 200 kr, Malt...

  Mjau och välkommen till vernissage!  Jag leker lite gallerist eftersom jag vill bjuda er på katt-godis.  Ögongodis kallar tvåbeningarna ibland.  Jag tänkte visa er 10 tavlor i olika storlekar och utföranden.  Pengarna för utställningen gå...