Naturligtvis är det Mattes fel att jag bloggar sent igen.
Vem annars?
Hon har inte gjort många knop idag.
Därför har jag också latat mig.
Legat i min koja på balkongen och studerat fjäderkotletter och insekter... och sedan somnade jag visst.
Matte var ändå lite seg med matpåfyllningen.
Hon har fått ont även i sin andra baktass nu.
Fast hon inte har gjort ett dugg.
Hur gör hon?
Visserligen fixade och postade hon några vinster igår kväll.
Men då hade hon bara ont i det vanliga bakbenet.
Det var först i förmiddags som hon upptäckte att hon hade fått en sträckning.
Och nu påstår hon att hon knappt kan gå alls.
Tsssss...
Hon får väl gå på framtassarna då!
Tvåbeningar är så fantasilösa.
Jag tvingade henne att kasta några bollar åt mig i alla fall.
Och sedan, när vi hade placerat oss i soffan så visade jag henne hur man gör en riktig sträckning.
Ni ser det på bilden.
Man böjer på ryggen och sträcker alla fyra tassar åt samma håll, så mycket man kan!
Om man bara sträcker ut en tass så kan det bli konstigt.
Som igår kväll.
Då föste jag undan Mattes hand och rullade runt för att göra tydligt att magen inte ville bli klappad.
Men så sträckte jag ut en tass åt henne.
Och då började hon smeka insidan av mitt framben och trampdynan!
Först tänkte jag protestera men sedan insåg jag att det var rätt skönt.
Så då borde väl jag har fått en sträckning?
Jag förstår mig inte på tvåbeningar.
Inte ett dugg.
Mjau!