Mjau, jag hade tänkt skriva om något annat idag.
Men så kom livet emellan.
Och jag måste ju berätta om min och Mattes första riktiga soffmys!
Ja, ni läste rätt.
Jag kom till Matte på soffan igår kväll.
Matte brukar ju säga varje gång hon ser att jag sneglar upp dit att jag gärna få komma upp i soffan och att det inte är farligt.
Så jag testade.
Matte satt i soffan och läste och hade benen uppe.
Men just då hade hon vinklad upp dem så halva soffan var ledig.
Matte hade en filt över fötterna men inte över benen.
Så jag hoppade upp och började trampa runt runt runt.
Sen började jag spinna också.
Matte gömde sig lite bakom sin bok och tittade inte så mycket.
Blinkade bara mot mig ibland och sa att jag var fin.
Efter ett tag la jag ner mig.
Med ryggen demonstrativ åt Mattes håll.
Och med lite tryck mot hennes fötter som låg i en konstig vinkel ovanpå varandra just då.
Och där låg jag.
Med öronen bakåt vinklad medans Matte pratade med sin mjukaste rösta med mig.
Hon vågade inte röra ens lillfingret!
Tiden gick förvånansvärt fort.
Efter en halvtimme vågade Matte bläddra vidare i sin bok.
Efter ytterligare en halvtimme slutade hon prata helt och hållet och försönk i boken.
Jag lade ner huvudet på filten och passade på att sova räv.
Det tog drygt en och en halv timme innan jag reste på mig, sträckte mig och gäspade.
Men innan jag hoppade ner gick jag några steg åt Mattes håll och tryckte rumpan mot hennes ben.
Sen sträckte jag på halsen mot Mattes ansikte och nästan-nosade henne i ansiktet.
En till tryckning med rumpan mot benet och sedan hoppade jag ner, full av värdighet!
Matte satt och gapade...
Hon var fullständig överraskad.
Sedan rörde hon på sina fötter och grimaserar illa.
De gjorde väldigt ont.
Men vad gör väl det i en sådan situation?
Vi har inga bildbevis eftersom Matte inte vågade att sträcka sig efter telefonen.
Men nej, det var faktiskt inte så farligt.
Jag kanske gör om det någon dag.