Oj vad jag är glad!
Nu är Matte hemma igen och det är helt underbart.
Men jag förlät henne inte på en gång.
Visserligen åt jag godis ur hennes hand efter 10 minuter.
Men gosa?
Nej!
Matte fick prata och fjäska jättemycket.
Och jag visade snart med hela kroppen hur glad jag var!
Men gosa?
Nä...
Det är inte så enkelt att bli förlåten!
Det tog 45 minuter innan jag strök mig mot Matte en gång.
Bara en gång.
Allt i allt fick hon bara tre enkla strykningar innan hon gick och la sig.
Men i morse!
Då blev det gos-kalas!!!
Hittills har vi haft tre stycken gos-kalas idag.
Oj vad jag har tryckt och strukit mig mot Matte!
Resten av dagen har vi mest sovit.
Och Matte har fortfarande ont i ryggen.
Men jag har hållit henne sällskap i sängen två gånger.
Följd med henne på toan.
Vaktat.
Så hon inte få för sig att försvinna igen.
En matte är något helt fantastiskt!
Jag är så glad att jag har min.
Mjau!