Jag spinner.

Det kanske ni har hört.

Inte på riktigt då, men via bloggen och från Matte.

Eller brumma, som Matte också kallar det.

För jag spinner med en mycket djup röst, det låter nästan som om jag brummar.

En liten katt med basröst, helt enkelt.

Helt oväntat.

Och jag spinner så lågt så man måste vara mycket nära mig för att uppfatta det.

Matte misstänker att jag har spunnit ganska länge.

Men att det var så tyst och på en så ovanlig frekvens så alltid när hon trodde att hon kanske hörde något att hon bara hörde fel eller inbillade sig.

Men alla har vi vår egen röst.

Och jag spinner som jag gör helt enkelt.

Nu har Matte vant sig vid mitt tonläge och älskar det.

Hon skulle helst spela in en skiva med Mimmi-spinn för att kunna lyssna på när som helst.

Men naturligtvis är jag bäst live.

För då kan man se vad jag säger genom spinnandet:

Livet är underbart!

Jag älskar dig, Matte!