Som tur är har Matte tagit sitt förnuft tillfånga och backat ett steg.

Hon har återgått till våra gamla rutiner att jag drar ner både godis och skinkbiten från fingertopparna.

Inga andra ställen.

Inget avancerad.

Och vet ni vad?

Det känns så lugnande så jag tog flera skinkbitar med tungan i morse.

För att visa att jag minsann kan!

Men att det är jag som väljer tempo på utvecklingen.

Matte får inte bestämma ett dugg.

Hon blir lätt för ivrig när jag gör framsteg och det uppskattas inte.

Jag utvecklas.

Men bara i mitt tempo!

Punkt.