Matte plockade aldrig upp någon hammare igår.
Istället grävde hon ner musen i soffan så att den larmade och lät så lite som möjligt.
Ändå fick den mig att tröttna till slut och krypa till korset - jag menar krypa ner i sängen för det hördes inget i sovrummet.
Där tillbringade jag flera timmar faktiskt, fast Matte sov dåligt och vände på sig varje gång hon vaknade och det var många gånger!
Så sov hon då också till halv tolv.
Jag kollade läget ibland och när jag såg att hon var vaken så jamade lite frågande och lite uppfordrande.
Det brukar alltid fungera, då går hon upp direkt.
Kanske för att jag gör så bara ibland.
Jag har lika mycket tålamod med Mattes sömnvanor som Matte har med mitt sätt att vara skygg.
Men nu var hon vaken och tittade i väderappen i telefonen.
Tvåbeningar är så dumma!
Det är väl mycket bättre att gå ut på balkongen och känner efter med tassarna, nosar runt och lyssna.
Men innan Matte öppnade balkongdörren åt mig så grävde hon fram piiip-musen.
Och vet ni vad?
Den var tyst!
Men när Matte skakade på den så sa den piiip - precis som tidigare, som om ingenting hade hänt...
Möss är sannerligen ett konstigt släkte.
Och det där batteriet måste vara oändligt...
Vilken tur att Matte förbarmade sig och inte dödade den igår!
Min piiip-mus är verkligen ett mirakel!!!