Skinka är gott.
Men Matte är bara sååå jobbigt när det gäller skinka.
Man får inte bara en skinkbit och vara glad.
Nej, det tycker inte Matte.
Tidigare var jag tvungen att äta min skinkbit precis bredvid Mattes stol eller fot.
Nuförtiden kräver Matte att jag ska ta den ur handen!
Hon håller fram den på två fingrar - hela handen är ju för läskigt.
Men både hon och jag vet att jag inte äter den från hennes hand.
Jag tittar lagom misstänksam och sen sträcker jag ut tassen och drar ner skinkbiten med hjälp av klorna ner på golvet.
Först då går den att äta.
Och efter två eller tre små bitar tröttnar jag på kraven, knycker på huvudet och går min väg.
Om jag ens bryr mig.
Det finns bara vissa dagar som jag går med på dessa odemokratiska regler överhuvudtaget.
Hon ska inte inbilla sig att hon kan få mig att göra saker jag inte vill, hon där som äger skinkan...

Jag klarar mig utmärkt utan skinka.
Bara så du vet.
Jag dansar inte efter din pipa!