Idag hade Matte den dumma iden att dammsuga. 

Åh, vad jag hatar det bullriga röda monstret!! 

Någon gång ska jag nog ge mig på den och bita ihjäl den. Men än så länge gömmer jag mig under soffan medan den låter och även en lång stund efteråt - tills det blir tråkigt typ - för att visa Matte att jag är sur och inte acceptera dammsugning. Hoppas att hon lär sig det snart. 

Det är ändå ett hårt jobb att uppfostra Matte, ni anar inte. 

Hon har i alla fall lärt sig nu att om jag kommer till köket när hon är där och jag tittar med stora ögon på henne så vill jag nog har lite blötmat. Eller godis för all del. Och då fixar hon det. 

Hon tömmer toan efter mig på min uppmaning, men bara om hon är vaken. Jag jobbar fortfarande på det. 

  Hallå? Matte?   

Kom igen nu, Matte!

Sen har vi det här med pratet. På dagtid, även när jag vill sova, kan Matte hålla långa monologer riktat mot mig. På natten är det jag som gillar att prata. Men då vill hon absolut inte lyssna på MINA fina ord utan säger att jag ska vara tyst och att hon vill sova. Varför kan hon inte bara anpassa sig till min dygnsrytm? Det skulle underlätta så mycket för oss! 

Nu är det ju så att hon aldrig höjer rösten mot mig, hon pratar alltid mjuk och fin med mig. Men när hon rör sig är jag alltid lite på min vakt, om så bara med ett öra. Man vet ju aldrig vad människor kan ta sig till och jag har ju lite dåliga erfarenheter. 

Matte har lärt sig att det behöver vara ett visst säkerhetsavstånd mellan oss. Ett avstånd på minst en meter för att jag ska känna mig någorlunda trygg. Hon ska heller inte röra sig för fort och helst inte mot mig. I köket ska hon sitta still medans jag äter eller dricker. 

Hon ska även ha tillräckligt många leksaker och framförallt bollar till mig. Och det har hon också lärt sig, men hon envisas med att bara lägga sig på mage en gång per dag för att fiska fram alla bollar igen. Det är lite dåligt stil, tycker jag. Nu är det dessutom flera bollar som har försvunnit spårlös. Och då frågar hon mig var det är! Hur ska jag kunna veta det? Jag har ju bara lekt med dem! Det är väl hon som är bollansvarig?! 

Och soffan då - den trodde jag var min? Matte sitter ju redan i köket och vid skrivbordet. Det borde väl räcka. Men nej, ibland envisas hon med att sitta i soffan också. Men där har jag hittat ett bra sätt: om jag ligger där först så avstår hon. Hehe, gissar vem som ligger oftast i soffan?

Ja, som sagt, vi har lite olika uppfattningar om saker och ting här hemma ibland. Men jag jobbar för fullt för att få Matte att göra som jag vill... :-)

Nä, nu är det nog dags för en tupplur. Hörs snart igen.