Nä men hörni, jag upptäckte något himla roligt igår: Matte tände ett doftljus.

Först märkte jag ingenting eftersom jag låg under soffbordet och vilade (från vad? Spelar väl ingen roll? Ok, om man är lättskrämt är varje dag med Matte hemma en utmaning fattar ni väl). 

Men när Matte låg i soffan och pratade i telefon så kom jag fram och blev helt fascinerad! Vilken kul grej! Det lyser OCH rör sig! Det måste väl vara en ny leksak till mig? 

Jag reste mig genast upp mot bordet för att nosa... men oj, det kändes lite väl varmt kanske. Inget för närkontakt. Så jag satte mig framför bordet och tittade. Och tittade. Och tittade... 

Matte tyckte att det var roligt. Men hallå, undrar just hur hon reagerade när hon såg ett stearinljus för första gången?! 

Och idag har hon tänd ljuset igen! Så nu sitter jag här igen och beundrar det. 

Matte verkar lite oroligt för att lämna rummet men jag är ju en smart katt. Klart jag håller avstånd till något som är så varmt att det brinner på nosen! Skulle inte ni göra det?

Jag är faktiskt en duktig katt som alltid går på lådan, som om jag hade växt upp med en.

Men Matte är ju bara så trögtänkt ibland. Hon undrar fortfarande varför jag utbrister i en liten monolog en eller flera gånger per natt. Hon säger att jag har börjat jama igen, som jag gjorde under mina första nätter hos henne. Men så är det inte alls. Jag säger ju bara till när jag använt lådan så hon kan komma och rengöra den.

Vaddå - mitt i natten? Vaddå Matte sover? Hon kan ju sova vidare efteråt? Vad är problemet?

Helt otroligt vad människor är lata. Jag försöker ju bara hjälpa till...?