Mjau, Malte ville titta in och hälsa.
Han fick besök av små fjäderkotletter inne, inte bara en utan två gånger förra veckan!
Men kan ni tänka er hur det gick?
Jo, matte var snabbast och släppte ut dem igen.
Båda gångerna.
Tänk så snopet det måste ha känts.
Tvåbeningarna är verkligen riktiga spelfördärvare!
Aldrig får man ha riktigt roligt.
Några små fjäderkotletter hit eller dit borde väl inte vara så noga...
Det tycker jag i alla fall.
Matte har tyvärr en helt annan uppfattning.
Har ni liknande erfarenheter?
Malte är hur som helst en snygging.
Mjau!

Mjau, även om det var många år sedan som jag kände behovet att dra mig undan längst upp i bokhyllan så gillar jag att titta ner på saker och ting.
Men samtidigt vill jag även vara nära Matte.
Så det är helt purrfekt med soffryggen.
Där låg jag igår och tittade ut genom fönstret för att se Matte röja på balkongen.
Och där ligger jag även när Matte ägnar sig åt sitt nya hobby diamondpainting.
Man skulle även kunna kalla det pärla för vuxna...
Mindre och krångligare helt enkelt.
Tvåbeningarna och deras märkliga påhitt alltså.
Jag har funderat över hur jag skulle kunna sabotera det hela.
Det är ju inte lika enkelt som att dribbla runt med pusselbitar.
Men Matte lyckas sabotera själv rätt bra som det är.
Jag har tappat räkningen över hur många bitar som hon har tappat.
Ibland välter hon ut en hel färg också.
Så jag tror att jag låter henne hållas så kommer hon nog att tröttna snart.
Mjau!

Mjau, det blåser fortfarande en hel del.
Men Matte gav sig den på att få upp balkongdörren i alla fall.
Till slut lyckades hon, och då kunde hon lite snabbt städa upp det värsta där ute.
Jag gick inte ens i närheten av balkongdörren.
Man vet ju inte vad som skulle kunna hända...
Matte kom in rätt snabbt igen eftersom blåsten var iskall.
Hon tog i alla fall ut flera stenar för att tynga ner mattorna.
Hon hade inbillat sig att de stenar som redan fanns ute tillsammans med alla krukor skulle räcka än så länge.
Men tjii fick hon.
Just nu står krukorna upprätt igen och mattorna ligger någorlunda släta.
Orken att ta in pelargonerna saknas fortfarande och ljusslingan är fortfarande inte uppsatt.
Dessutom finns det mycket torra blad och vissna blommor.
Vi får hoppas att Matte hinner innan det blir vinter.
Inne är det i alla fall ljust och hyfsat varmt.
Och det räknas mest enligt mig.
Mjau!

Mjau, det blåser storm.
Den viner och ylar och trycker mot glasrutorna som aldrig förr.
Jag misstänker att den fryser och vill komma in.
Men det får den inte.
Så därför går den bananas på balkongen.
Matte ångrar djupt att hon inte har hunnit ta in pelargonerna.
Nu leker stormen kägel med dem.
Jag fick upp ännu ett minne.
Idag för nio år sedan avslutade jag min första mjauktion!
Då hade jag bara bott hos Matte i ett drygt halvår.
Jag var fortfarande väldigt skygg.
Men även en skyggis kan hålla i en mjauktion.
Jag undrar om det finns någon här som har varit med redan då?
Det skulle vara kul att höra.
På den tiden låg jag mycket på min favoritplats på den gröna kudden längst upp på bokhyllan.
Där uppe kändes det tryggt.
Eller längst in under soffan...
Tänk så långt som jag har kommit sedan dess.
Jag är en mycket stolt liten katt.
Mjau!

Mjau, jag hoppas att ingen har skrämt er idag.
Jag har ingenting emot Halloween så länge det bara handlar om snygga pumpor och söta, eventuellt svarta katter.
Allt annat kan jag vara utan.
Men jag brukar alltid köra bus eller godis med Matte.
Jag får godis och hon får bus...
Det är en bra uppdelning.
Har ni förresten sett Mattes örhängen?
De är också söta.
För övrigt blev det väldigt ljust idag.
Inget som man kanske förväntar sig av den här dagen.
Men jag pratar om badrummet.
Efter tre veckor med skymning så kom det idag en mycket lång kille från hemtjänsten.
Och då passade Matte på att be honom om hjälp.
Han var så lång att han kunde stå på golvet och fixa det utan problem.
Men han hade också problem med att få glimtändaren på rätt ställe.
Det går inte att se hur den skulle sitta.
Och när den inte satt rätt så ville inte ljusröret att tända.
Men till slut blev det bra.
Nu är det alldeles för ljust där inne om ni frågar mig.
Och Matte måste kisa innan hon vänjer sig.
Men hon är så nöjd nu.
Och om hon är nöjd så är jag också nöjd.
Mjau!

Mjau, idag fick Matte äntligen leka med en av katterna på katthemmet igen.
Katten i fråga fick en öroninflammation och efter det har hon mest varit sur och emot allt och alla.
Det var i våras så det har verkligen tagit tid för henne att bli sig själv igen.
Inte ens Matte, som är en av hennes få favoriter, kunde ändra på det.
Men för några veckor sedan kontaktade Matte en djurkommunikatör.
Och när den hade haft ett samtal med katten så har hon helt plötsligt förändrats.
Så idag fick Matte leka med henne igen.
Och det kändes tydligen helt underbart.
Nu önskar jag bara att Matte kunde leka lite mer med mig också.
Det är ju trevligt att hon leker med en hög med skygga och halvskygga och blyga katter varje onsdag.
Men sedan tycker hon att jag ska leka helt själv?
Jag vill väl också ha underhållning!
Det känns lite orättvist...
Mjau!

Mjau, jag är den snyggaste katten i hela landet, om man frågar Matte.
Och visst är jag snygg?
Bäst gör jag mig alltid i strålande solsken.
Då glittrar pälsen som silver och ögonen lyser som ädelstenar.
Men nu är det grådaskig ute.
Det var länge sedan det var strålande sol senast.
Och det lär inte bli många dagar under vintern.
Då får jag nöja mig med att vara snygg på bild bara.
Idag har det duggat och jag har på allvar funderat på att göra som björnarna och gå i ide fram till våren.
Jag var så trött att jag inte ens gick upp för att välkomna Matte hem när hon hade tagit en sväng till apoteket och spenderat en förmögenhet på mediciner.
Det blir alltid så en gång om året.
Sedan har hon frikort igen ett år till.
Själv äter jag bara fortiflora.
Det är typ probiotika för katter och är rätt gott faktiskt.
Dessutom är det mycket billigare än Mattes medicin.
Katter är generellt bättre än tvåbeningarna.
Det vet ju alla.
Mjau!

Mjau, nu blir det mörkt alldeles för tidigt plötsligt.
Och det gör oss trötta.
Eller snarare extra trött.
Matte är ju alltid trött.
Och jag blir mer trött när det regnar.
Så vi har gäspat och sovit oss genom dagen.
Fast det inte ens har regnat idag.
Och nu ska vi sova igen.
Jag vet att jag som katt förväntas vara aktiv på natten.
Men det är jag sällan.
I alla fall ingen längre stund.
Jag har anpassat mig till Mattes dygnsrytm för länge sedan och det fungerar alldeles utmärkt.
För jag vill ju umgås med henne så mycket som möjligt.
Och sova nära henne på natten.
Det är inget problem för en innekatt att leva så.
Jag är ändå inte ute på natten och jagar.
Dessutom serveras bara torrfoder på natten.
Så det är ingen ide att hålla sig vaken.
Och med det säger jag Godnatt.
Mjau!